aah, finally done! satt fan 2,5 timme i sträck md denna, har sjukt ont i ögonen, men blev iaf nöjd med resultatet^^ 

sååå fiiniiiig :D



Tamhästen (Equus caballus) är en domesticerad art av släktet hästar (Equus). Arten domesticerades för cirka 10 000 år sedan, och har sedan dess använts som dragdjur eller riddjur, men även som föda. Man avlade under denna tid långsamt fram fler skiftande typer i färg och kroppskonstitution, vilka utvecklades till dagens hästraser.



Innehåll [göm]

1 Biologiska egenskaper

2 Härstamning

3 Förvildade hästar

4 Hästavel

4.1 Selektiv avel

5 Hästskötsel

6 Indelning av hästtyper

7 Hästens gångarter

8 Hästens färger

9 Hästen i historien

9.1 Hästen i krig

10 Hästen idag

11 Hästens föda

12 Hästens sinnen

13 Parasiter och sjukdomar hos häst

14 Referenser

14.1 Noter

14.2 Källor

15 Se även

16 Extern länk







Biologiska egenskaper [redigera]

Hästar i fångenskap lever normalt 20-25 år, men ponnyer kan bli uppåt 30. En hästs ålder räknas i allmänhet inte upp på dess födelsedag, utan den 1 januari på norra halvklotet, och den 1 augusti på södra. Dräktigheten varar 335-340 dygn. (11 månader)



Hästens storlek varierar med ras. Det är vanligen mankhöjden som mäts.



Hästar kan sova både liggande och stående, och till skillnad från bland annat människan så sover de sällan en hel natt, utan i många korta perioder. Se även sömn hos djur.





Härstamning [redigera]

Huvudartikel: Hästens förfäder

De vetenskapliga forskarna är inte helt ense om tamhästens direkta stamfäder och de vilda former som utvecklats genom tiderna men i dag stödjer de flesta experter teorin att de moderna hästarna härstammar från tre primitiva hästtyper av vilka en har överlevt in i våra dagar.



Asiatiska vildhästen eller Przjevalskijs häst (Equus caballus przewalskii) från Mongoliets stäpper är den enda idag levande av de fyra ursprungliga vildhästraserna. Den var nära utrotning i naturen men har växt till sig i djurparker och nyligen utplanterats igen.

Tarpanen (Equus caballus gmelini) levde i Polen ännu in på 1800-talet då den utrotades helt. Under 1900-talet gjordes försök med att "avla tillbaka" och rekonstruera rasen, varför det även idag finns hästar som kallas tarpaner som lever halvvilda i Polen. Denna häst är black.

Skogshästen (Equus caballus germanicus) anses ha utvecklats från den diluvianska hästen (Equus caballus silvaticus). Skogshästen var en stor och tung häst som levde i norra Europa. Troligen härstammar dagens europeiska arbetshästar från skogshästen. Rasen är numera utdöd.

Något förenklat har dagens tyngre hästraser utvecklats från skogshästen med vissa inslag av den grova asiatiska vildhästen, medan de moderna lätta hästarna sägs leda sitt ursprung till tarpanen och den asiatiska vildhästen samt till korsningar mellan dessa och deras avkommor.





Förvildade hästar [redigera]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Förvildade hästar

På flera håll i världen finns det förvildade hästar, vilka är tamhästar som flytt eller blivit släppta från mänsklig fångenskap, eller hästar som härstammar från dessa. Mustangerna i Nordamerika, brumbyhästarna i Australien och Gotlandsrussen på Gotland är några exempel på sådana.





Hästavel [redigera]

Hästavel används för att ta fram bättre individer som har de bästa möjliga egenskaperna för ett visst ändamål samt även för att föra gener och arv vidare för att rädda arten.



Vetenskapsmännen har inte varit eniga om huruvida de nuvarande hästraserna har utvecklats från en eller flera anfäder. Nyligen publicerade undersökningar av ett antal hästars Y-kromosom, utförda av professor Hans Ellegren och medarbetare, som publicerats i Nature Genetics, har överraskande visat att alla nu levande hästar, både stora och små raser, förmodligen härstammar från en och samma hingst. Däremot har tidigare undersökningar visat att det finns åtminstone ett hundratal olika utvecklingslinjer på stosidan. En slutsats man borde kunna dra av detta är att människan tidigt insåg betydelsen av att avla på lämpliga hingstar eftersom dessa kan lämna betydligt fler avkommor efter sig än vad ston kan. Dagens avel bygger ju i stor utsträckning på detta faktum.



I Sverige har det tidigare funnits en lag om hingstbesiktningstvång för att godkänna hingstar för kommersiellt avelsbruk. På grund av EU-anpassning har besiktning, premiering och registrering av hingstar nu övertagits av de respektive hästrasernas avelsföreningar. Avsikten har dock alltid varit att utestänga olämpliga hingstar ur aveln.



Det finns däremot inget som hindrar att stoägare låter betäcka sina ston även om dessa är undermåliga utseendemässigt och ur nedärvningssynpunkt. Genom att använda olämpliga ston i aveln blir risken att få även undermåliga avkommor större. Att betäcka ett sto av erkänt god stam för avel är minst lika viktigt som att använda en bra hingst för att få en bra avkomma. Vissa hingstägare ställer därför kvalitetskrav på de ston som tillförs deras avelshingstar.





Selektiv avel [redigera]

Dagens moderna hästar har egenskaper som lämpar sig för olika ändamål. Genom långvarigt selektivt avelsarbete har det uppstått en mängd olika hästraser och individerna inom respektive ras delar gemensamma distinkta, för rasen specifika nedärvda särdrag. Hästar som tillhör samma ras registreras i rasens stambok. För att en häst ska bli godkänd inom sin ras och bli införd i stamboken måste den uppfylla vissa krav på bland annat storlek och utseende samt härstamning. Avelsorganisationerna reglerar kraven för hästavel och för stamboken.





Hästskötsel [redigera]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Hästskötsel

En häst behöver daglig skötsel för god hälsa. Hit hör hör visitering, ryktning och mockning. När man visiterar hästen kollar man efter skador som har hänt i hagen. Man måste också rykta hästen varje dag, så inte sand och annat lägger sig under sadeln eller annan utrustning och skaver. Om man inte borstar hästen skaver sanden eller jorden ner i pälsen, och den kan tappa pälsen och få stora sår. Mockning är viktigt så att inte hovarna ruttnar och så att hästens box/spilta ser fräsch och fin ut. Man skor och vaccinerar även hästen några gånger per år.





Indelning av hästtyper [redigera]



Arabiskt fullblod

Ardenner, kallblodArabhästen och möjligen även den mindre ädla berberhästen betecknas som fullblod, liksom deras ättling det engelska fullblodet. Namnet står för en unik renhet i blodslinjerna som ingen annan hästras kan uppvisa. Kallblod kallas de tunga arbetshästarna i Europa. Kombinationen fullblod och kallblod i olika proportioner ger varmblod. Fullblod och varmblod har vanligen långa ben och är slanka, medan kallbloden har större bröstdjup och kortare, tjockare ben än varmblod med samma mankhöjd. Med fullblod menar man i dagligt tal engelskt fullblod.



Ett annan indelning av de moderna hästtyperna är lätta hästar (ridhästar och körhästar) och tyngre arbetshästar. De lätta hästarna har två undergrupper - hästar och ponnyer. Som ponnyer räknas raser och typer som understiger 148 centimeter i mankhöjd.



Varmblod är den internationellt vedertagna beteckningen på alla hästraser som inte kan åsättas beteckningen fullblod, kallblod eller ponny.





Hästens gångarter [redigera]



Trav

Animation av Waugsberg

Galopp

Animation av Waugsberg

De flesta hästraserna har enbart fyra gångarter: skritt, trav, galopp och fyrsprång. Det finns dock vissa hästraser som behärskar andra gångarter: passgång (även kallad flygande pass) och tölt hos bland annat islandshästen. Andra gångarter som finns hos en del amerikanska raser är: foxtrot, Animated Walk, flat walk, Roking horse Canter, paso Ilano, sobreandando, paso largo, paso corto, Classic Fino, slow gait, rack, flat foot walk och running walk.



De hästraser som har fler eller andra gångarter än skritt, trav och galopp brukar kallas gångartshästar. För dessa arrangeras speciella tävlingar, oftast genom respektive rasorganisation.





Hästens färger [redigera]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Hästfärg

Alla hästar har i grunden en standardfärg. Det finns fyra standardfärger: fux, svart, brun och svartbrun. Dessa standardfärger kan sedan spädas ut, brytas upp eller på annat sätt modifieras av olika anlag. En häst kan ha flera olika anlag på samma gång, t.ex kan den vara stickelhårig, skäck, black, isabell eller tigrerad, dock är det ovanligt med så många färger på en häst. Det finns också avblekbara färger då hästen blir mer och mer vit, när hästen blir äldre blir den helt vit. Vissa raser har inte vissa färger, medan andra raser alltid har en viss färg. Fjordingar är till exempel alltid blacka, och frieserhästar är alltid svarta. Skimmel är också en vanlig färg, och flera raser finns enbart som skimmel, till exempel Camarguehästen, som är en fransk ras. Föl är dock alltid bruna, fuxar eller svarta när de föds. Detta är ett slags kamouflage för de små fölen i det vilda. Vid den första fällningen tappar fölet fölpälsen och pälsen får färgen som den kommer att ha resten av livet.





Hästen i historien [redigera]

Huvudartikel: Hästens domesticering

Människan och hästen har samarbetat både i fred och krig sedan urminnes tider. Denna samverkan har inneburit att såväl tvinga jorden till att lämna större skördar till folkens försörjning som att vara behjälplig att erövra främmande länder eller att försvara de egna områdena. Hästen har varit livsvillkoret för nomadfolken för deras förflyttningar över stora områden. Som draghäst har den varit bondens hjälp vid plöjning av åkern och timmersläpning i skogen. Hästen har varit ovärderlig för kommunikationerna över långa avstånd för såväl post- som persontransporter, med vagn eller under sadel. Den har varit krigarens bästa vapen.





Riddare till häst, ur Codex Manasse av Walther von KlingenDet är svårt att föreställa sig hur människans sociala utveckling fram till dagens moderna samhälle skulle ha sett ut utan hästens lojala och oumbärliga medverkan.



Hästen i krig [redigera]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kavalleri

Från omkring 2000 f.Kr. uppträder i Främre Orienten och Indien folk som har hierarkiska adelssamhällen, vilka använder hästen och häststridsvagnen för att erövra mark. Omkring 1650 f.Kr. invaderades Egypten av hykos som införde stridskonst med häst, varefter hästen fick en militär betydelse i landet. Hurriterna använde hästar som dragare till stridsvagnar, och de hästägande utgjorde hurriternas högsta klass (marjanni). Skyterna var andra som brukade hästen i krig, men till skillnad från de tidigare red skyterna sina hästar och var lätt beväpnade med pilbågar. I Perserriket ingick ryttare med pilbågar i hären från 500-talet f.Kr. I Solons konstitution för Aten från 590-talet f.Kr. är hippeis (riddarna) statens andra jordägande samhällsklass, och utgörs av dem som har en viss avkastning från sitt land. Från omkring 1200 f.Kr. (mykenisk tid) börjar den beridna militären i Grekland använda järnvapen i stället för pilbågar, men aristoi strider även med hästdragna stridsvagnar av brons. Under Filip II av Makedonien indelades det adliga rytteriet i flera regementen (ilen), och använde i första hand lans.[1]



Under kungatiden i Rom skulle varje distrikt (tribus) ställa 100 ryttare (celeres) till förfogade för landets armé. I Servius Tullius författning, som fortfor att gälla under republiken, indelades härförsamlingen efter 5 förmögenhetsklasser i 193 centurior, av vilka 18 centurior var ryttare - dessa hade högst förmögenhet i armén. Ryttarna användes bland annat i första och andra puniska kriget, efter vilka ryttarna, ordo equester, blir ett stånd som exploaterar de romerska provinserna, och som tar makten i Rom på 100-talet f.Kr. Bortsett från deras militära plikter, fick ordo equesterna under Gaius Sempronius Gracchus domarämbeten. Dessa blev under Augustus regeringstid ämbetsadel i provinserna.[2]



Under folkvandringstiden började hästen också i norra Europa få en större militär funktion, samtidigt som hunnerna, ett beridet mongoliskt folkslag, invaderade delar av Västeuropa. Efter hand utvecklades den beridne riddaren och soldater till häst i tunga rustningar vilka blev det viktigaste miltära vapnet under medeltiden tills bruket av långbågarna och eldvapnen blev det effektiva försvaret mot en anfallande riddarhär. Kavalleriet med lättare skyddsutrustning fortsatte dock att vara en kraftfull del av de europeiska arméerna fram till första världskriget då de moderna eldvapnen gjorde det omöjligt för hästen att delta i vidare större krigsinsatser. I och med andra världskriget hade kavalleriet helt spelat ut sin roll och arméerna "avhästades".





Hästen idag [redigera]



Banhoppning, Baltic Cup Show jumping. Shannon Mejnert på Sandy

TornerspelHästen spelar fortfarande stor roll i dagens samhälle, men på annat sätt än förr. Hästverksamheten tillgodoser nu människors behov av meningsfulla relationer, fritidsaktiviteter och sportutövning. Hästsporten har ökat kraftigt och innefattar tävling, idrott och andra rekreationsaktiviteter med hästar. Hästsporter som utövas över hela världen är främst ridsport (banhoppning, dressyr etc), samt trav- och galoppsport, och även hästpolo. Särskilt har ridsporten många sociala förtjänster och har en unikt bred folklig förankring. Stallet är en av de mest betydelsefulla fritidsgårdarna för många flickor - ansvaret för ett levande djur kan bidra till personlig mognad för unga människor. Det finns vidare olika verksamheter med hästar utöver utövande av sport: avel, turism i olika former, brukskörning, ridskolor med olika inriktningar, terapi och rehabilitering. Till detta kommer kringverksamheter som hovslageri, försörjning av alla hästar med foder, handel mm.





TimmerhästarHästnäringen har idag stor betydelse i samhället, både socialt, kulturellt och ekonomiskt.



Hästen används numera sällan som arbetsdjur men håller på att återerövra en del gamla uppgifter, nu i kraft av att den är naturlig och miljöanpassad. I parkskötsel och skonsam skogsskötsel är hästen på väg tillbaka.





Hästens föda [redigera]

Grundfoder för hästen är hö, gräs och halm. Vatten är också viktigt för hästen, och en häst kan knappt klara två dygn utan vatten (arabiska fullblod som lever i öknen är dock tåligare) . Det finns tre "varianter" av hö: ensilage, hösilage och hö. Ensilage har knappt legat en dag innan man tar upp det och lägger i balar. Hösilage har legat i ungefär ett dygn innan man tar upp det, och hö i cirka tre dygn. Ensilaget och hösilaget är inplastat i balar och det ska vara fuktigt.





Hästens sinnen [redigera]

Huvudartikel: Hästens sinnen



Parasiter och sjukdomar hos häst [redigera]

Se hästsjukdomar och hästmedicin.





Referenser [redigera]



Noter [redigera]

^ Tidens världshistoria 1, Herman Kinder och Werner Hilgemann, Stockholm 1981, s. 33, 23, 29, 21, 45, 55, 47, 63

^ Tidens världshistoria 1, Herman Kinder och Werner Hilgemann, Stockholm 1981, s. 75, 81, 83, 92



Källor [redigera]

National Museum of Natural History, Smithsonian Institution, Mammal Species of the World

Bonniers stora hästlexikon, Elwyn Hartley Edwards



Se även [redigera]

Hästdjur

Hästens förfäder

Hästraser

Hästskötsel

Hästsport

Ridkonst

Lista över berömda hästar

Hästkött

Wikimedia Commons har media som rör Häst.



Extern länk [redigera]

Svenska Ridsportförbundet

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4st