December
Friday 9 April 2010 photo 1/1
|
Mindre än 2 månader kvar...
Tänk vad tiden går fort, snart är det sista gången man ser någon man spenderat i stort sett varje dag med i 10 månader. Det där med att tiden går fort när man har roligt stämmer verkligen, kommer kännas grymt jobbigt att sitta i bilen på väg tillbaka till Ranchen och jag vet att jag kommer gråta sjukt mkt både på vägen dit, på vägen hem och i flera veckor efter.
Tänk vilka starka känslor man kan ha för ett djur, fast för oss ryttare är det så mycket mer än ett djur. Det är en kompis för livet som man lär sig lite på och att jobba med ett djur på 400 kg och få det att förstå är verkligen helt obeskrivligt, något som bara kan upplevas. SÅ mycket motgångar vi har haft med Klara och så som hon var när hon kom så känns det ändå som vi har fått henne lyckligare! Hon förstår vad man vill och hon är den hästen jag har känt att jag verkligen litar på henne till 100% och jag vet att hon gör desamma, hon skulle aldrig göra än illa och hon gör vad man ber om henne för att hon litar på än, visst, hon är envis och har en otroligt stor egen vilja men samtidigt så vill hon göra sin ryttare lycklig och det gör hon verkligen. Om man tänker på hennes ålder och hur hennes exteriör ser ut så förstår man att hon gör verkligen allt för sin ryttare. Shit asså, sitter och gråter... men inte för att jag är ledsen utan för att jag är så lycklig att vi har kommit så långt som vi egentligen har gjort tillsammans. Hade massa mål med henne när vi fick henne och trodde aldrig att vägen dit skulle vara så jobbig som den har varit men det har också varit sjukt kul. Har inte tänkt på att det är så pass kort tid kvar. En sak är säker, tror aldrig att jag kommer kunna lita så mkt på en häst som jag gör med Klara!
och..
Jag älskar henne verkligen för det! Y
Tänk vad tiden går fort, snart är det sista gången man ser någon man spenderat i stort sett varje dag med i 10 månader. Det där med att tiden går fort när man har roligt stämmer verkligen, kommer kännas grymt jobbigt att sitta i bilen på väg tillbaka till Ranchen och jag vet att jag kommer gråta sjukt mkt både på vägen dit, på vägen hem och i flera veckor efter.
Tänk vilka starka känslor man kan ha för ett djur, fast för oss ryttare är det så mycket mer än ett djur. Det är en kompis för livet som man lär sig lite på och att jobba med ett djur på 400 kg och få det att förstå är verkligen helt obeskrivligt, något som bara kan upplevas. SÅ mycket motgångar vi har haft med Klara och så som hon var när hon kom så känns det ändå som vi har fått henne lyckligare! Hon förstår vad man vill och hon är den hästen jag har känt att jag verkligen litar på henne till 100% och jag vet att hon gör desamma, hon skulle aldrig göra än illa och hon gör vad man ber om henne för att hon litar på än, visst, hon är envis och har en otroligt stor egen vilja men samtidigt så vill hon göra sin ryttare lycklig och det gör hon verkligen. Om man tänker på hennes ålder och hur hennes exteriör ser ut så förstår man att hon gör verkligen allt för sin ryttare. Shit asså, sitter och gråter... men inte för att jag är ledsen utan för att jag är så lycklig att vi har kommit så långt som vi egentligen har gjort tillsammans. Hade massa mål med henne när vi fick henne och trodde aldrig att vägen dit skulle vara så jobbig som den har varit men det har också varit sjukt kul. Har inte tänkt på att det är så pass kort tid kvar. En sak är säker, tror aldrig att jag kommer kunna lita så mkt på en häst som jag gör med Klara!
och..
Jag älskar henne verkligen för det! Y
Comment the photo
våran ponny :( <3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emelied/452185462/
Visa toppen
Show footer