Thursday 14 April 2011 photo 1/1
|
'' När jag tagit slut
När jag inte orkar mer
När rädslan tar vid
Rädslan förstår mig mer
Då kan jag inte se
Kan jag inte röra Dig
Har jag då hittat nån annan
Säg nu hur Du ser mig''
''Jag är svag för dig, för du gör mig stark
Du är bra för mig, ändå förstör jag allt
Du har sönder mig, fast du gör mig hel
Det känns så rätt, även om allt som vi gör blir fel
Jag är slav för dig, jag gör vad som helst
Allt för å va med dig, kan aldrig dra en gräns
Jag har tappat greppet, vet inte in å ut
Vi kan ha trampat snett men det här är sinnessjukt
Jag vill älska dig, å jag vill slå ihjäl dig
Vill ha dig ur mitt liv, men nånting står I vägen
Å jag gör allt för att behålla förståndet
Men jag har fastnat I ett beroende som håller mig fången för du är
KNARK''
''Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns''
Hos Dig är jag stark...
Hos Dig är jag underbar...
När jag inte orkar mer
När rädslan tar vid
Rädslan förstår mig mer
Då kan jag inte se
Kan jag inte röra Dig
Har jag då hittat nån annan
Säg nu hur Du ser mig''
Du är bra för mig, ändå förstör jag allt
Du har sönder mig, fast du gör mig hel
Det känns så rätt, även om allt som vi gör blir fel
Jag är slav för dig, jag gör vad som helst
Allt för å va med dig, kan aldrig dra en gräns
Jag har tappat greppet, vet inte in å ut
Vi kan ha trampat snett men det här är sinnessjukt
Jag vill älska dig, å jag vill slå ihjäl dig
Vill ha dig ur mitt liv, men nånting står I vägen
Å jag gör allt för att behålla förståndet
Men jag har fastnat I ett beroende som håller mig fången för du är
KNARK''
''Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns''
Annons
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emiliabreiner/488173811/