June
Sunday 26 September 2010 photo 4/4
|
Du var allt för mig!
Jag sitter på bänken i skogen, jag tänker på dig, din klarbruna ögon som tindrade i solljuset och dina rödblommiga kinder och hur du tittade på mig. Mina ögon fylls med tårar, dom rinner sakta ner för min kind, dom var alldeles varm och dom var smärtsamma tyckte jag. Varför hände det, varför blev det så som det blev? Jag kommer ihåg då vi var med varandra, då vi pratade och skrattade så vi nästan grät, hur vi gick på stan och hade kul och hur du jämt vann över mig på spel. Jag kommer aldrig att glömma den dagen då jag fick kramen av dig, jag kände mig varm och hur magiskt allt kändes, det kändes som om jag var i himlen. Jag kommer ihåg hur du log mot mig efteråt med ditt speciella leende och hur jag log tillbaka. Tårarna blir allt fler och dom känns mer smärtsamma för alla minnen jag tänker på med dig i. Det som alltid kommer finnas kvar av dig är kyssen, dina blodröda läppar mot mina läppar. Hur mjuka dina var och hur allt kändes som, jag kände mig som en ängel, dina ord jag fick höra efter kyssen ristades in i mitt hjärta, då du berättade hur mycket du älskade mig, hur du kände dig för mig och hur gärna du ville vara tillsammans med mig, då jag tackade ja med glädjdetårar i mina ögon. Tårarna faller som ett vattenfall, jag kommer aldrig glömma dig! Jag kommer ihåg samtalet från din mamma, hur smärtsamma orden var, hur allt hopp försvann, hur förkrossad jag kände mig, hur meningslöst livet blev, jag kommer ihåg mitt skrik och hur jag grät, jag tappade luren kommer jag ihåg och hur jag skrek ditt namn efter vad din mamma hade sagt. Att du hade blivit påkörd och försvunnit från denna värld till den andra. Mitt liv har känt så hemskt efter det samtalet, jag försöker le och alla går på det och tror att jag mår bra efter det som hänt men ingen tittar in i mina ögon, mina ögon som jämt är tårfyllda och glimtar i ljuset, jag kan inte bli mig själv längre, jag kan inte se nått mer hopp i denna värld. Jag tittar på fågeln som flyger förbi, ska jag göra det, ska jag ta mitt sista lilla hopp och mod till att göra det? Jo jag måste, jag fixar inte en minut till i denna värld, denna värld är för smärtsam för mig. Jag klättrar upp till toppen av tallen och tittar ner, alla stenarna som låg nedanför mig var stora och kantiga. Jag tittar upp i himlen, inte ett enda moln, jag tittar ner igen, du är där, du ler, du räcker ut din hand och säger "Var inte rädd, jag finns här, jag finns här för dig. Du kommer aldrig att vara mer ensam. Jag kommer alltid att vara bredvid dig och skydda dig. Lita på mig." Orden skär in i mitt hjärta, jag ler mitt äkta leende för första gången efter att du försvann, jag tar tag i ringen jag fick av dig då vi blev tillsammans. Den glänste så fint i solljuset, det vackra guldet och det vita stenen i mitten av ringen och texten runt den, " Älskar dig!". Jag tar på mig ringen och tittar ner. Jag är inte rädd mer, jag kommer aldrig att vara ensam mer, jag vågar. Jag tittar på dig en sista gång och ser hur du ler och sträcker upp med din hand och säger att jag inte ska vara rädd och det är jag inte mer. Jag tar ett kliv från grenen, jag släpper taget om den, jag faller långsamt känns det som, jag andas in det sista andetaget från denna värld, doften av blommor och träden. Jag känner en duns men inget mer, det blir mörk. Jag tittar runt om mig, jag ser ett ljus längre fram och det står nån där, det är du, du ler och går fram till mig och tar min hand och kramar om den. Du tittar rakt in i mina ögon och jag in i dina klarbruna. Du säger hur mycket du älskar mig och att vi kommer alltid att vara tillsammans och aldrig skiljas åt. Du kysser mig, det var den mest härligaste kyssen jag har fått av dig, jag känner mig trygg, dina mjuka läppar mot mina. Du tittar på mig igen och kramar mig. Jag ställer mig upp och går mot ljuset med dig, vi håller hand i hand med varandra. Jag känner hopp, lycka, tro och jag känner mig levande igen. Vi går in i ljuset och kommer in i den andra världen och vi håller fortfarande hand i hand med varandra.
Slut!
En liten novell jag har hittad på :S :P
Inte den bästa direkt!!
Gjord av: Emilié Sehlstedt
Inte den bästa direkt!!
Comment the photo
5 dagar kvar nu tills det är lägret :D :D
Jag längtar skitmycket!!!! :D
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emiliesehlstedt/473138477/
Visa toppen
Show footer