Det har gått lite mer än ett och ett helft år sen du flög vidare, men det betyder inte att saknaden har blive mindre. Kroppen är fylld av smärta, men jag vet ändå att du aldrig hade velat att vi skulle vara olyckliga, så jag kämpar på med den glöd jag har kvar utan dig här på jorden, för i mitt hjärta lever du för alltid kvar. Jag önskar att jag fick se dig le, kollar ibland upp mot himlen, månen, stjärnorna och söker efter ditt underbart vackra ansikte.

Jag kommer aldrig någonsin sluta tänka på dig, sakna dig eller älska dig. Du var en stor del av mitt liv, och är det än idag. Vet du en sak Christine, sen den dagen jag träffade dig, den dagen började jag verkligen leva ut mitt liv. Även fast det kanske inte var det bästa början, haha. Kanske inte enligt andra, men jag levde mitt livs bästa tid. Men det har varit helt underbart att få leva vid din sida de år vi hade tillsammans. Jag önskar du kunde komma hem hit igen, vill hålla dig i mina armar. Drömmer så ofta om dig, du är så vacker underbara ängel. Jag skulle kunna sitta och skriva såhär om dig för resten av mitt liv, men det finns inte ord för dig. Jag älskar dig.

Annons

The photo has no tags

November 2010