De är bara några dagar kvar till Yran & jag har dragit på mig en ögoninflammation.. Det suger verkligen, men blir inte ögonen bättre tills yran så får de bli solglasögon även om de kommer se dumt ut som att de tydligen ska regna..

Har suttit vid mor&fars data & kolla igonom massa gamla kort. Jag tänker tillbaka på den tiden som varit & känner att jag saknar en stor del av de som hänt under alla åren. Bla mitt hår som jag alltid sagt att jag inte tycker om, på vissa gamla kort känner jag att jag saknar mitt hår. Men de finns en tid mitt hår var förjävligt, & de var då de var massa blonda slingor i de. Jag tycker fortfarande mitt hår såg förjävligt ut under den tiden. & tänk när jag hade så kort hår att de vart bra bara man drog en borste igenom de. Jag har fundera länge på om jag ska klippa mitt hår riktigt kort igen eller om jag ska spara ut de så jag får lite mindre lockar, men hur jag än vänder & vrider på de så var jag inte vad jag ska göra. Visst, de är super härligt med kort hår men jag älskar att ha långt hår. & sen de värsta, jag saknar min kropp! Byxer jag verkligen älskar kan jag inte ha längre pga att jag har börja bli as fet! Ska jag vara riktigt ärlig så skäms jag över hur jag ser ut ibland. Tex, som nu. När jag har ögoninflammation, det ser ut som att jag har lipa i flera dagar. Det jag egentligen vill säga är att jag saknar gamla tider, & skulle kunna göra allt för att få uppleva vissa av stunderna igen. För de skulle göra mig lycklig.
_______________________
Första gången ..
Första gången jag träffade dig var jag full, jag satt & lipa på en bänk. Du ville inte störa så du sa ingenting. Kollade en liten stund på mig innan du gick. Sen gick de några veckor & vi träffades igen, den gången pratade vi med varan mycket, en kompis sa "kan ni sluta diskutera nån gång, ni har känt varan i 10min.." Den tredje gången jag träffade dig var dagen efter de, du skickade ett sms & underade om jag vill göra något. Det var en måndag, vi tillbringade många kvällar med varandra. Låg i din säng & lyssnade på musik. Vi sa inte så mycket, låg bara där & stirrade rätt upp i taket. Men de kändes bra, nu är de snart 2 veckor sen vi träffades sist. Vi har knappt pratat med varandra under den tiden. & jag ska vara ärlig, jag saknar dig. Du fanns där & fyllde ett tomrum som var mörkt. Men nu, vart har du tagit vägen? Du lovade att vi skulle ses dagen efter, men du for bort utan att säga ett ljud.

är det bättre med öögonen nu då?