Historien om the Mistorys

" Layla kola hon gråter men det är inte tårar vad är det?" det var david som prata. men inan hon han svara svara jag på David fråga.
" is droppar jag gråter is droppar" det betyder att jag kommer inte att dö jag kommer överleva! .
" kal vad menar du med is droppar?" layla såg orolig utt. men jag log bara mot henne.
" Kalzzara menar du att legenden är san?" det var felix som pratade jag kolade på honaom och nickade.inan någon han svara saja det lila jag kunde ut legänden.
" När förvandlingen snart är över en is droppe ska falla till marken som ett täken på att livet segrar över döden" jag kände hur lyckan spred sig i mitt ansikte jag kommer över leva jag kommer inte att dö!. när jag trode att det värsta var över kom det en sista våg av smärta jag hade alldrig känt en sån här smärta förut det var out härdligt. jag kunde inte stopa det utan skrek rakt utt. jag hörde laylas röst någonstans ifrån som skrek mitt namn. men jag kunde inte svara. men det hade inte behöfts för jag hörde felix röst som sa åt alla att baka och att det här var sista steget i förvandlingen sedan vart det tyst. ljuden började komma sakta tillbaka och sedan bilderna. nu såg jag allt lay stod med dav och felix en bit bort. det kändes anurlunda som om jag var starkare visare och mäktigare. smärtan hade försvunit. jag sate mig upp för att känna så att allt var okej det var det så jag stälde mig upp. jag tittade på layla och log mot henne.
" det är okej lay jag mår bra det är över nu allt är över" när jag sa det förstod jag skälv vad som hade hänt jag hade förvandlats jag är den första som någonsin har klarat förvandlingen saningen i mina egna ord fick mig att börja skrata.
" Kal?" jag slutade skrata och kolade upp på layla och log. det fick henne att springa fram till mig och krama om mig då kände jag två par armar till jag kolade upp det var dav och felix.
"tack för att ni fans där jag hade inte klarate utan er" jag kände hur något kalt föl från mina ögon. jag grät is droppar.
" Kal låva att du aldrig gör så igen" layla såg på mig med ledsna ögon
" det låvar jag"
"Kal nu moste du beräta för oss hur vart du vampyr igentligen du är ju häxa?" Jag såg upp på dav
" jag vet facktist inte det är det jag försöker liste utt. men ni moste lova mig en sak beräta inte för någon om det ni så nys?"
jag låvar sa dom alla tre i kör det fick mig att börja skrata.
"jag ska berätta men nu vil jag gå och ätta" jag kolade upp på klockan det hade bara gåt 5 minhur kunde det vara så?
" okej kom nu våran lilla häxa är hungrig" jag tittade upp på dav och skratade. jag kände mig varm inom bords han sa vår lilla häxa.
" haha japp den här lilla häxan är vrålhungrig!" skrek jag medans jag sprang i förväg. då hörde jag att dom sratade och sprang efter. jag kolade bakot och såg att felix knapade in på mig. jag försökte springa ifrån honom men han var för snabb så han kom ifat mig. så vi stana för att vänta på dom andra.
" haha segpropar" ropade felix åt dom. sedan vände han sig mot mig.
" hur kommer det säj att du har så mycket energi du var ju nys på väg att dö? jag fatar inte" han kolade på mig jag ryckte bara på axlarana
" jag vet faktist inte det är som om jag är föd på nytt" sa jag med ett skratt.
nu hade lay och dav komit fram till oss och vi gick mott matsalen. ju närmare matsalen jag kom dästo mer drogs jag mot den som om det fans något eller någon där inte som jag moste träffa. jag stanad plötsligt.
" lay dom tvinar oss väl inte att äta råt köt" jag rynkade på näsan i avsmak jag hade aldrig varit fötjust i blodit köt. lay började att skratta så jag trode att hon skulle kissa på sig.

Annons

The photo has no tags

August 2011