Monday 19 January 2009 photo 1/1
|
Monday 19 January 2009 photo 1/1
|
Ibland känner man sig liten och svag, och helt förvirrad i en plats så stor som just världen. Dagarna går, men tankarna försvinner aldrig. Man försöker att se bort, men fortare än man anar kommer dom ikapp en. Det är det som kallas livet, eller hur? En plats där bara dom starkaste överlever. En plats där en andra chans är guld värd, och där man klättrar högst upp bara man har någon som håller ens hand. När man väl faller är det någon som fångar upp en och aldrig släpper taget. En varm röst som viskar i ens öra, några få men livsviktiga ord.Fortsätt att kämpa, jag finns här. Jag älskar dig. Kanske är det just dom få orden, dom tre meningarna som gör att man tillslut reser sig upp igen. Att man med starka steg går igen, men framför allt lever igen.
Det är det som kallas livet
PS. I LOVE YOU