farfar, jag saknar dig så mycket att det inte går att beskriva. Du hade cancer i 5 år tills det tog slut. De sista veckorna mådde du som sämst och min pappa var alltid där, vid din sida. Min mamma när hon kunde...Jag kommer fortfarande ihåg dagen då farmor ringde till mamma, hon grät, och mamma sa att det kunde vara slutet nu och att vi var tvugna att åka till farmor och farfar. När jag satt där, i baksätet och tittade ut fall det en tår ner för min kind och jag kan fortfarande känna den. När vi kom fram, stod farmor där, hon grät. Jag hade aldrig sett henne gråta innan. Sen kom vi in till ditt rum och där låg du. Andre, som har varit som din pappa eftersom Thomas (farbror min) dog när han var nyfödd i en bilolycka så har du alltid funnits där, du och farmor. Andre satt där på en stol, och grät och höll din hand. fy fan.. sen kommer det svåraste. Eftersom han hade gått på medicier hade hans humör inte varit det bästa.. och han sa förlåt för allt och sen tackade han för att vi hade funnits vid hand sida. Jag kramade om farmor och då grät jag ännu mer. Sen gick jag fram till dig, tog din hand. Aldrig har någon kramat den lika hårt som du gjorde farfar. Du bara tittade på mig, medand tårarna rann ned för dina kinder. Och där stod jag, svagare än någonsin. Du dog aldrig den dagen. Dagarna gick och allt blev sämre, du åt inte, drack inte.. efter som cancern hade spridit sig i hela kroppen så hade du ont och fick hela tiden morfin. Jag kom aldrig till dig igen, innan du dog. Mamma sa att det nog var bäst att jag träffade dig så som du var den dagen, dagen då vi sa hejdå. Jag tror med det nu i efterhand. Men så kom det där samtalet den 2:e Februari 2006, det var min pappa, :" Emma, farfar har dött nu, han har inte ont mer". Jag grät, i min ensamhet. Du fick dö hemma, som du ville, hemma med din familj. Vi åkte till dig efter att du hade dött.. sofia vågade inte gå in i rummet, men jag ville, det var ju allra sista blicken jag någonsin skulle fälla över dig. Där låg du, i dina finkläder, med händerna över magen. Jag la min hand på din, iskallt. Orden jag sa till dig, dom står kvar, mer än någonsin nu. Låt tiden gå snabbt tills jag får se dig igen, oh vad jag önskar att du vore här hos oss farfar. Jag älskar dig.

Annons

The photo has no tags

June 2011