Jag hängde kvar i Stadsparken för att säga hej till Linn. Det var så längesen vi sågs. Det blir alltid så där av någon anledning. Jag är dålig på att höra av mig till människor.

Jag tror att "tillfreds" är ett relativt begrepp. Men jo, jag mår kolossalt mycket bättre nu än jag har gjort. Samtidigt håller jag på att stressa sönder, och när jag stressar vaknar gamla spöken jag trodde och hoppades att jag blivit av med. Livet är en jävla balansgång, och jag har usel balans.

Jo, det är ju det. Saker rör på sig i rätt riktning i alla fall, även fast den vägen inte känns helt utspikad när man får besök av gamla "vänner". Stress kan få de döda att vakna till liv igen, tyvärr. Men stress är inget evigt. Eller jo, stress är evigt, men den kommer i olika former. Det du är stressad över idag är inte nödvändigtvis samma sak du är stressad över i framtiden. Man får göra det som fungerar. Ta ett steg i taget, om det så än är babysteps. Det där med balans är svårt. Det kräver övning. Det är svårt när man kör på utan skyddsnät. Men du har tagit dig hit i alla fall. Om allt skulle bli övermäktigt så finns det ju kurser, böcker och olika terapiformer (som KBT) om stresshantering. Din balans blir bättre. Lite hela tiden.