Tuesday 10 February 2009 photo 3/3
|
Jag går i den långa korridoren, jag går helt ensam.
Det ända jag ser är teglets oranga färg. Korridoren är lång och trist.
Det känns som att det tar en evighet att gå igenom den.
Men det gör ingenting för mig, för jag har ingen lust att komma fram till dom stora korridorerna.
Korridorerna där alla leénde människor är. Alla som frågar hur det är.
Jag har ingen lust att behöva dra änu en lögn,
jag orkar inte fortsätta stå upp och le och påstå att allt är bra.
Jag vill bara skrika allt vad jag har, jag vill bara falla ihopp i en hög och gråta tills tårarna tar slut.
Jag har varit tyst så länge, aldrig sagt ett ord.
Men snälla människor kan ni inte se att jag mår så dåligt?
Jag orkar snart inte mer. Allt är inte en dans på rosor!
Kan ni inte se?! Jag vill också kunna falla, inte alltid stå upp.
Jag vill också få gråta. Inte alltid ingnorera alla dumma kommentarer.
Inte alltid skratta bort allting dåligt! Inte alltid låtsas att allt är bra.
Jag vill kunna falla utan att få en kommentar om att jag är svag,
jag vill kunna gråta utan att få en kommentar om att man alltid gråter.
Jag faller aldrig och gråter sällan. Kan ni inte bara låta mig falla?
Låt mig få gråta tills det inte längre kommer några tårar.
Eller vad är det jag säger, ni vet ju inte ens hur jag mår!
Och det skulle inte spela någon roll vad jag säger för ni skulle inte tro mig ändå.
Ni skulle ingnorera den skit precis som allt annat dåligt, lr hur?
För i eran värld är ju allt perfekt!
men snälla ni, kan ni inte fatta att jag inte mår så jävla underbart?
Det ända jag ser är teglets oranga färg. Korridoren är lång och trist.
Det känns som att det tar en evighet att gå igenom den.
Men det gör ingenting för mig, för jag har ingen lust att komma fram till dom stora korridorerna.
Korridorerna där alla leénde människor är. Alla som frågar hur det är.
Jag har ingen lust att behöva dra änu en lögn,
jag orkar inte fortsätta stå upp och le och påstå att allt är bra.
Jag vill bara skrika allt vad jag har, jag vill bara falla ihopp i en hög och gråta tills tårarna tar slut.
Jag har varit tyst så länge, aldrig sagt ett ord.
Men snälla människor kan ni inte se att jag mår så dåligt?
Jag orkar snart inte mer. Allt är inte en dans på rosor!
Kan ni inte se?! Jag vill också kunna falla, inte alltid stå upp.
Jag vill också få gråta. Inte alltid ingnorera alla dumma kommentarer.
Inte alltid skratta bort allting dåligt! Inte alltid låtsas att allt är bra.
Jag vill kunna falla utan att få en kommentar om att jag är svag,
jag vill kunna gråta utan att få en kommentar om att man alltid gråter.
Jag faller aldrig och gråter sällan. Kan ni inte bara låta mig falla?
Låt mig få gråta tills det inte längre kommer några tårar.
Eller vad är det jag säger, ni vet ju inte ens hur jag mår!
Och det skulle inte spela någon roll vad jag säger för ni skulle inte tro mig ändå.
Ni skulle ingnorera den skit precis som allt annat dåligt, lr hur?
För i eran värld är ju allt perfekt!
men snälla ni, kan ni inte fatta att jag inte mår så jävla underbart?
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmaullmark/330291907/