August
Friday 10 October 2008 photo 1/1
|
Hej!!!!! XD
Jag ska prata om nått som gör mig ledsen och arg.
Många på olika skolor blir mobbade och retade, på grund av att man inte passar in.
Och ibland känns det som om man vill försvinna, bort, det kan både vara killar och tjej som blir retade, jag vet precis hur det känns har själv sutit i den situationen, och det känns bara att jag vill försvinna, jag har flytat 5 gånger på grund av att lärarna är kassa och jag får inte den hjälpa jag behöver, det beror även på att jag blir mobbad och retad i skolan.
Som t.ex. du är tjock och ful, okej man ska inte ta åt sig men det finns alltid känsliga personer någon stans på jorden, jag är ganska känslig, men det var en gång som jag inte vill minnas, det var innan sommarlovet, när jag hade spelat upp Grease teater för skolor, då kom en kille i min klass fram till mig och sa: Du sjöng vel inte lite falskt där Emma. Det gick rakt in i hjärtat på mig för det var en första som sa det, men okej dom är säkert avudsjuka. Men det var det första han sa när jag kom ut, istället för att säga: Vad bra du va Emma, alltså säga nått snällt istället för att säga nått dumt.
Men tillbaka till mobbning.
att folk inte tänker sig för, ibland önskar jag att jag inte fanns alls, för när jag ser på dom andra som dom är snälla mot, och ibland känns det som om ingen tycker om mig alls, som t.ex. säger Hej, någon som bryr sig om mig, och inte bara retas.
Men jag ska bara säga det att det är fan inte kul att byta skola 7 gånger på grund av det och annat.
Och minnen flyger upp i huvudet och jag har en massa minnen från barndomen, när jag grät nästan varje dag, och satt ensam på mitt rum för ingen ringde mig, och när jag ringde dom så skulle dom iväg jämt eller så mådde dom dåligt, ingen ville vara med mig direkt. Min mamma tyckte även synd om mig. Jag satt ensam på mitt rum och drömde att jag en dag skulle fa en kompis som ville vara med mig.
Och min dröm gick i uppfylerse, tack vara 4 (5/6) kompisar som gjorde mitt liv möjligt igen, jag vill tacka: Jennifer Linden, Rebecka Paldanius, Ida Kalander och Sandra Samelson. ( Alexandra M och Cassandra C)
Jag vill verkligen tacka er, ni har tagit hand om mig, och visat att ni verkligen tycker om mig. Jag är JÄKLA glad att ni finns!
Jag hoppas att många förstår vilken situation, jag sittar i.
I LOVE YOU ALL! ME FRIENDS. TACK FÖR ALLT! NI FINNS ALLTID DÄR NÄR JAG VILL SÄGA NÅTT!
Komentera Gärna! :D XD
Jag ska prata om nått som gör mig ledsen och arg.
Många på olika skolor blir mobbade och retade, på grund av att man inte passar in.
Och ibland känns det som om man vill försvinna, bort, det kan både vara killar och tjej som blir retade, jag vet precis hur det känns har själv sutit i den situationen, och det känns bara att jag vill försvinna, jag har flytat 5 gånger på grund av att lärarna är kassa och jag får inte den hjälpa jag behöver, det beror även på att jag blir mobbad och retad i skolan.
Som t.ex. du är tjock och ful, okej man ska inte ta åt sig men det finns alltid känsliga personer någon stans på jorden, jag är ganska känslig, men det var en gång som jag inte vill minnas, det var innan sommarlovet, när jag hade spelat upp Grease teater för skolor, då kom en kille i min klass fram till mig och sa: Du sjöng vel inte lite falskt där Emma. Det gick rakt in i hjärtat på mig för det var en första som sa det, men okej dom är säkert avudsjuka. Men det var det första han sa när jag kom ut, istället för att säga: Vad bra du va Emma, alltså säga nått snällt istället för att säga nått dumt.
Men tillbaka till mobbning.
att folk inte tänker sig för, ibland önskar jag att jag inte fanns alls, för när jag ser på dom andra som dom är snälla mot, och ibland känns det som om ingen tycker om mig alls, som t.ex. säger Hej, någon som bryr sig om mig, och inte bara retas.
Men jag ska bara säga det att det är fan inte kul att byta skola 7 gånger på grund av det och annat.
Och minnen flyger upp i huvudet och jag har en massa minnen från barndomen, när jag grät nästan varje dag, och satt ensam på mitt rum för ingen ringde mig, och när jag ringde dom så skulle dom iväg jämt eller så mådde dom dåligt, ingen ville vara med mig direkt. Min mamma tyckte även synd om mig. Jag satt ensam på mitt rum och drömde att jag en dag skulle fa en kompis som ville vara med mig.
Och min dröm gick i uppfylerse, tack vara 4 (5/6) kompisar som gjorde mitt liv möjligt igen, jag vill tacka: Jennifer Linden, Rebecka Paldanius, Ida Kalander och Sandra Samelson. ( Alexandra M och Cassandra C)
Jag vill verkligen tacka er, ni har tagit hand om mig, och visat att ni verkligen tycker om mig. Jag är JÄKLA glad att ni finns!
Jag hoppas att många förstår vilken situation, jag sittar i.
I LOVE YOU ALL! ME FRIENDS. TACK FÖR ALLT! NI FINNS ALLTID DÄR NÄR JAG VILL SÄGA NÅTT!
Komentera Gärna! :D XD
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmiekiara/278383326/
Visa toppen
Show footer