November
Saturday 3 May 2008 photo 1/5
|
Citat : Emmi
Jag gör det oförklarliga, Jag är det oförutsägbara.
Spegelbilden jag ser av mig själv skrämmer mig.
Jag ser vad jag känner, jag ser vad jag vet men bara jag kan reflektera min insida. Personer som ser mig vet ingenting.
Jag är som ett moln, Jag finns & ibland även skymmer jag solen för andra. Jag regnar för min egen skull samtidigt som jag sårar andra genom mina fel & misstag. Spegelbilden domnar & mer reflekterar jag min insida mörk och genom många försök att ljuga för sig själv undviker jag att se. Jag gör vad jag kan för att stöta bort ondska, mörker & det jag ljuger för mig själv att jag inte är.
Försök inte se igenom mig, tro vad du känner för att sanningen hade skrämmt dig.
Jag försöker uttrycka kännslorna jag bär på men i slutändan blir alltihop slutligen samma sak. Vad är det jag aldrig verka komma över? Vad är det som får tårarna av gömda kännslor rinna och varför kan jag inte se det genom spegelbilden som jag skräms utav?
Jag fortsätter regna och ber efter en blå himmel, för då är jag borta. Då samlar jag nya krafter inför nästa storm.
Jag försöker vara god men spegelbilden lurar.
Varför ser ingen vad jag ser?
Varför försöker ingen förstå?
Är jag för mörk och dimmig?
Är jag tom eller finns det kanske inget att se?
Jag ser vad jag vill, jag känner hur jag är, men hur vet jag att det är rätt?
Hur finner jag mig i slutändan? För speglarna börjar ta slut.
Emmi.
Jag gör det oförklarliga, Jag är det oförutsägbara.
Spegelbilden jag ser av mig själv skrämmer mig.
Jag ser vad jag känner, jag ser vad jag vet men bara jag kan reflektera min insida. Personer som ser mig vet ingenting.
Jag är som ett moln, Jag finns & ibland även skymmer jag solen för andra. Jag regnar för min egen skull samtidigt som jag sårar andra genom mina fel & misstag. Spegelbilden domnar & mer reflekterar jag min insida mörk och genom många försök att ljuga för sig själv undviker jag att se. Jag gör vad jag kan för att stöta bort ondska, mörker & det jag ljuger för mig själv att jag inte är.
Försök inte se igenom mig, tro vad du känner för att sanningen hade skrämmt dig.
Jag försöker uttrycka kännslorna jag bär på men i slutändan blir alltihop slutligen samma sak. Vad är det jag aldrig verka komma över? Vad är det som får tårarna av gömda kännslor rinna och varför kan jag inte se det genom spegelbilden som jag skräms utav?
Jag fortsätter regna och ber efter en blå himmel, för då är jag borta. Då samlar jag nya krafter inför nästa storm.
Jag försöker vara god men spegelbilden lurar.
Varför ser ingen vad jag ser?
Varför försöker ingen förstå?
Är jag för mörk och dimmig?
Är jag tom eller finns det kanske inget att se?
Jag ser vad jag vill, jag känner hur jag är, men hur vet jag att det är rätt?
Hur finner jag mig i slutändan? För speglarna börjar ta slut.
Emmi.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmilu/202037907/
Visa toppen
Show footer