October
Sunday 28 December 2008 photo 1/1
|
Har du någon gång känt att du bara faller samman? Att din kropp ger upp, bit efter bit? Att för varje dag som går är det något som blir sämre?
Jag är inlåst i något som ingen i hela världen har en nyckel till. Jag är fast i en kropp som gör som den själv vill. Jag har inte mycket kontroll längre. Andra får styra den, bäst det går.
Min kropp beter sig ungefär som när man skickar hundra sms men bara tio levereras. Jag kan kämpa mer än världens starkaste, men ändå inte åstadkomma mer än att lyfta ett dricksglas.
Inuti dansar jag. I mina (dag)drömmar kan jag drömma mig bort, de är fyllda av "tänk om..."-tankar. I vissa perioder är det drömmarna jag lever på. Och jag lever genom andra. När det finns något jag vill göra men inte kan, kan jag be någon annan att göra det och känna lyckan på så vis. Jag ser hellre på när mina syskon åker karuseller, det ger mig mer glädje än att åka med och bara få ont.
Ibland får jag betrakta livet på avstånd. En bit ifrån. Min kropp tillåter inte mig att vara med. Allt detta pga ett litet fel på kromosom fem.
Jag har aldrig sagt att jag vill leva utan SMA. Men jag har heller aldrig sagt att det är enkelt.
Comment the photo
Se det så här när syskon åker karusellerna är det vi som står bredvid och skrattar när de spyr, det är inte vi som får ont av att testa korkade saker. Det är ju trots allt dom som är den korkade delen och gör som dom blir ombedda. Då ska vi med intelektuella varelser bara njuta av att vi kan manipulera dessa så enkelt. och vi ska utnyttja det så långt det bara går.
Så den där kromosom 5 ROCK THEM ALL (lr vad man nu säger)
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmixen92/312024620/
Visa toppen
Show footer