December
Saturday 17 July 2010 photo 1/1
|
Jag har tänkt så mycket på hur rädd man egentligen ska vara om dom man älskar, hur mycket man ska uppskatta det man har. Efter allt som har hänt så har jag faktiskt fått mig en riktig tankarställare, man ska aldrig ta någon förgivet. Aldrig hade jag kunnat ens trott att världens gladaste människa kunde få cancer, min egen morfar. Som jag har levt med hela mitt liv, som alltid varit den som varit gladast och alltid gjort alla andra så glada. Sprang alltid uppför trappan tidigt på morgonen och kastade vatten på mig och Julia så vi skulle gå upp, skrattar alltid och fick alltid höra något knäppt, ja det är sånt där som man alltid kommer komma ihåg. Och den runda magen som vi alla älskade på han. Aldrig trodde jag att en utav mina närmaste vänner skulle få anorexia, hon som har levt med mig hela livet. Aldrig kunde jag tänka mig att en utav mina närmaste vänner skulle få en tumör, den som alltid har funnits där för mig i alla lägen.. Jag har aldrig sett min pappa helt frisk i hela mitt liv, har aldrig fått sett honom cykla, aldrig springa eller knappt varit ute och gått. Jag försöker tänka mig in i andras situationer, hur skulle jag ha mått om jag vore pappa som har ont någonstans varenda dag? Tinittus, hjärtfel, pacemaker, ont i armarna, ont i bröstet, men ändå orkar han allt. Jag har aldrig mött en starkare människa än min pappa, en riktig hjälte i mina ögon. Jag har en rädsla inom mig varenda dag, vad kommer hända och vad skulle ha hänt om det inte blev såhär?
Livet är för svårt, det är så orättvist ibland. Sånt här borde inte få hända. Man borde tänka mer på vad man har och vad man inte har, man ska vara glad över det man har. Livet är för kort för att vara sur och grinig över nåt man inte fått här i livet. Jag vet inte vad jag skulle göra utan min familj, släkt, kärleken eller vänner. Ni är guldet för mig, som finns där i vått och torrt. Det känns så tryggt att veta att det alltid är någon som bryr sig, alla borde få känna så. Man tror att allt är så lätt, att allt går över, men ibland så gör det inte det.
Jag är så glad att vi håller ihop, att veta att man alltid har någon vid sidan om, som visar en respekt och bryr sig. Det gör ont i mig att se andra lida, det svider i hjärtat.
jag älskar min familj, mina vänner och min släkt!
och kom ihåg, ta aldrig någon förgivet
åh gud nu rinner tårarna...
Fick lov att skriva av mig lite för det är såhär jag känner och jag har verkligen lärt mig detta. Motgångar gör oss starkare ♥
Annons
Anonymous
Sat 17 Jul 2010 21:12
fint!
Anonymous
Sat 17 Jul 2010 18:20
fint emma!
Anonymous
Sat 17 Jul 2010 14:16
<3
24 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmmajansson/465873496/
Visa toppen
Show footer