känner en känsla av tomhet, vet inte hur ja ska förklara men de känns tomt..o ja vet inget längre! de går upp o ner i perioder. försöker hela tiden göra något så ja inte behöver grubbla o tänka så himla mkt! de e då alla tankar kommer, då man undrar om man verkligen behöver finnas, om de verkligen e nån som bryr sej! ja vet, nu tkr säkert ni som läser detta att ja bara skriver för o få uppmärksamhet men neej de gör ja inte! ni behöver inte läsa. ja får en känsla av att ja bara e den där personen man kan säga nej till hela tiden..o vara den Andra personen heela tiden! ja kanske vill bli bekräftat o veta att ja verkligen betyder nåt för nån..o inte bli sviken:/ de e de värsta som finns..o blir man de om och om igen så börjar man tvivla på om man verkligen ska leva o kämpa? ja riktar inte detta till nån speciell person! jaa e bara såå räädd för att bli lämnad ensam i denna stora värld o bara ha såkallad "ytliga vänner" ja e bara såå rädd...för att glömmas bort o att sen stå ensam kvar..

hehe okej:P joo så e de nog! taack<3 de betyder!