Friday 11 December 2009 photo 1/1
|
ni måst lov mej en sak.
ni får inte göra som jag gjorde.
Jag vila ha hjälp.
ja fattade inte hur mycket ja behöver det
ja fattar inte hur sjuk ja var.
ja var skit sjuk.
mitt hjärta skrek och huvudet var full av tankar.
jag gjorde dumma saker.
har inte kommit över det ennu,
men med HAN kan ja göra vad som helst.
kallt vattnet och is är vackert,
de sku va skönt ti hoppa dit,
sluta kämpa.
sluta andas.
men varför sku ja göra he?
ja mår inte bra.
nej. d kan ja säga.
men ja har kvar hoppet.
eller lite av d.
ja är inte stark nåmera.
inte ens nära de.
men om ja har dihär flickona
me mej,
så kan ja leka,
att allt är bra.
men om ja har min bror med mej,
så är allt bra.
han fick mej att må bra.
han kramat mej,
när alla andra sade nej.
han var med mej,
när alla andra gick bort.
han ringde,
och sade,
hur vikti ja var,
när alla andra bara skrek
mitt namn.
han sade,
att han behöver mej,
när alla andra hade roligt med andra.
han är här ennu,
när ni är borta.
jag behöver honom,
mer en ord kan säga.
så, om ni vill ha hjälp,
så säg he.
annars blir det inte bra,
kan jag söga.
jag gjorde fel.
jag berättat int va hade ja fö fel.
ja ljög, att allt var bra.
men om allt var bra,
varför gjorde jag sådär?
allt var absolut inte bra,
men det har ni fel fattat redan.
d har hänt mykket i mitt liv nu,
men d kommer å att hända myki till.
ni måst tro.
ni måst va starka.
ni måst leva.
ni måst skratta.
ni måst säga,
om livet är för svårt.
ni får no hjälp!
så,
här var igen en sånhe
dålisvenskajuttun,
men skit samma.
ni fattar väl va ja menar.
jag har varit deprimerad. jag vet hur det känns. jag vet hur nära självmord kan vara. hur nära kan himmel vara. jag vet hur det känns när blodet kommer från armen. men jag vill bara glömma den dagen, jag blev galen. jag vill fortsätta livet härifrån. från storebrors famn.
ni får inte göra som jag gjorde.
ja fattade inte hur mycket ja behöver det
ja fattar inte hur sjuk ja var.
ja var skit sjuk.
mitt hjärta skrek och huvudet var full av tankar.
jag gjorde dumma saker.
har inte kommit över det ennu,
men med HAN kan ja göra vad som helst.
kallt vattnet och is är vackert,
de sku va skönt ti hoppa dit,
sluta kämpa.
sluta andas.
men varför sku ja göra he?
ja mår inte bra.
nej. d kan ja säga.
eller lite av d.
ja är inte stark nåmera.
inte ens nära de.
men om ja har dihär flickona
me mej,
så kan ja leka,
att allt är bra.
men om ja har min bror med mej,
så är allt bra.
han fick mej att må bra.
han kramat mej,
när alla andra sade nej.
han var med mej,
när alla andra gick bort.
han ringde,
och sade,
hur vikti ja var,
när alla andra bara skrek
mitt namn.
han sade,
att han behöver mej,
när alla andra hade roligt med andra.
han är här ennu,
när ni är borta.
jag behöver honom,
mer en ord kan säga.
så, om ni vill ha hjälp,
så säg he.
annars blir det inte bra,
kan jag söga.
jag gjorde fel.
jag berättat int va hade ja fö fel.
varför gjorde jag sådär?
allt var absolut inte bra,
men det har ni fel fattat redan.
d har hänt mykket i mitt liv nu,
men d kommer å att hända myki till.
ni måst tro.
ni måst va starka.
ni måst leva.
ni måst skratta.
ni måst säga,
om livet är för svårt.
ni får no hjälp!
så,
här var igen en sånhe
dålisvenskajuttun,
men skit samma.
ni fattar väl va ja menar.
jag har varit deprimerad. jag vet hur det känns. jag vet hur nära självmord kan vara. hur nära kan himmel vara. jag vet hur det känns när blodet kommer från armen. men jag vill bara glömma den dagen, jag blev galen. jag vill fortsätta livet härifrån. från storebrors famn.