December
Sunday 24 February 2013 photo 1/36
|
Change
Hejsan!
Johan heter jag, eller alternativt Kalan som mina vänner kallar mig för.
Det jag tänkte dela med mig av är lite av min livshistoria främst inom skolan.
Det hela började när jag började i andra klass på lågstadiet jag blev tvungen att byta skola för att min första skola lades ner utan kommunen för dem ansåg att det var för lite elever på skolan. Jag hamnade istället på en skola med lite drygt 200 elever eller något, innan jag började på skolan så var jag väldigt självsäker i mig själv jag umgicks med mina vänner och lekte pokémon hela dagarna.
Men när jag började på den nya skolan så blev jag tvungen att lära känna en massa nya personer. Jag har alltid haft problem med min vikt, koncentration och motorik under hela livet men på min första skola så var det ingen som påpekade mig för det utan jag var glad och hade roligt ändå.
På den nya skolan däremot så blev livet ett rent helvete jag blev mobbad för min vikt mitt utseende och att jag rent av var klappkass på allt som hade med sport att göra. Även för att jag inte hade märkes kläder på mig för att jag kom från en plats där ingen brydde sig varken om kläder eller utseende direkt alla var glad och var med alla ändå.
Så det tog rätt så hårt på mig när jag väl blev mobbad genom att folk började peka ut alla min fel och det blev det enda jag koncentrerade mig på. Allt som var bra med mig glömde jag helt enkelt bort bara för att alla pekade ut mina fel. Tiden mellan andra och sjätte klass var dock bara början, för när jag kom upp till sjunde klass så hände allt en gång till fast på mycket större skala.
Genom att jag blev så mobbad som jag blev under låg och mellanstadiet så var jag väldigt blyg och tillbaka dragen och dem andra som hade bra självförtroende och bra utseende såg ju detta direkt när jag klev in genom dörren till klassrummet.
Och det var inte bara dem som jag gick i samma klass med som såg bland annat på mina kläder och mitt osäkra jag att jag var en "måltavla" för hat. Utan näst intill alla andra på skolan i alla andra klasser såg ju detta också så det ledde till att jag började skolka jag sket i mina lektioner och gick till ett IT-Café bredvid skolan och spelade World of Warcraft hela dagarna för där var det inga fördomar och alla var glada och trevliga emot varandra.
När jag väl var på skolan så vågade jag inte gå i korridorerna utan jag gick istället runt skolan och gick in bakvägen för att få slippa alla blickar och fördomar i korridoren. Folk började även trakassera mitt skåp med att skriva elaka saker som tjockis fetto eller vad fan som helst på mitt skåp, och brukade även sparka sönder dörren till skåpet så det inte gick att öppna utan hjälp utav vaktmästaren på skolan.
I slutet på sjuan så började jag träffa ett punk gäng på skolan, och i det gänget fanns en tjej som jag blev förälskad i och det var vi och gänget mot resten av skolan. Vi kände oss trygga när vi var med varandra för ingen vågade hoppa på oss eller göra något när vi var flera stycken så vi vågade bara gå igenom korridoren när vi var fler än två stycken.
Gänget gick dock i en klass högre än mig så när jag gick ut åttonde klass så försvann dom från skolan. Det ledde till att jag började må dåligt igen och var rädd för alla andra på skolan, men i nian så växte jag på mig lite blev lite större och folk vågade inte göra så mycket mot mig längre.
Det ledde till att jag bytte klass till en klass där jag hade lite vänner sen förut och vi blev ett nytt gäng, vi blev dom nya "coola" på skolan.
Folk började hälsa på mig i skolan och försökte få kontakt med mig och ville vara med mig och vårat "gäng", så det kändes ju jävligt bra då. Men efter ett tag så insåg jag att gjorde precis samma sak mot andra så som folk gjort mig under den tidigare perioden av högstadiet. Vi brukade mobba dom som inte såg cool ut eller kanske var lite osäker i sig själv, och det gick inte allt för långt innan jag insåg det och började skälla ut dom andra för vad fan dom höll på med.
Oftast när jag såg någon slå någon eller skrika fula saker eller bara rent av trakassera någon så brukade jag ingripa och hjälpa dom som inte kunde hjälpa sig själva. Det gjorde så att näst intill alla såg upp till mig på skolan och visste att jag inte tog skit från någon och jag lät inte heller någon ta någon skit.
Sen när jag började på gymnasiet så blev allting bra igen för då hade dom flesta mognat och det var ingen mobbning kvar, och det kändes skönt för att jag kunde äntligen slappna av helt och hållet och inte oroa mig för något.
Tiden som mobbad sitter fortfarande kvar i mig idag, då jag fortfarande strular med min vikt men jag har blivit mer självsäker i mig själv. Samtidigt som jag försöker hjälpa andra som har det svårt.
Nu idag så går jag mitt sista år på gymnasiet, blev tvungen att gå om ett år bara för att jag strulade till mina betyg andra året på gymnasiet bara för att jag blev spelberoende av online spel.
Jag känner mig dock mer och mer självsäker idag och jag känner att jag står i kamp för att hjälpa dom som är mobbad eller som bara har dålig självkänsla.
Nu blev det en jävligt lång text, men men kanske någon som orkar läsa?
Over and out! / Johan.
Det hela började när jag började i andra klass på lågstadiet jag blev tvungen att byta skola för att min första skola lades ner utan kommunen för dem ansåg att det var för lite elever på skolan. Jag hamnade istället på en skola med lite drygt 200 elever eller något, innan jag började på skolan så var jag väldigt självsäker i mig själv jag umgicks med mina vänner och lekte pokémon hela dagarna.
Men när jag började på den nya skolan så blev jag tvungen att lära känna en massa nya personer. Jag har alltid haft problem med min vikt, koncentration och motorik under hela livet men på min första skola så var det ingen som påpekade mig för det utan jag var glad och hade roligt ändå.
På den nya skolan däremot så blev livet ett rent helvete jag blev mobbad för min vikt mitt utseende och att jag rent av var klappkass på allt som hade med sport att göra. Även för att jag inte hade märkes kläder på mig för att jag kom från en plats där ingen brydde sig varken om kläder eller utseende direkt alla var glad och var med alla ändå.
Så det tog rätt så hårt på mig när jag väl blev mobbad genom att folk började peka ut alla min fel och det blev det enda jag koncentrerade mig på. Allt som var bra med mig glömde jag helt enkelt bort bara för att alla pekade ut mina fel. Tiden mellan andra och sjätte klass var dock bara början, för när jag kom upp till sjunde klass så hände allt en gång till fast på mycket större skala.
Genom att jag blev så mobbad som jag blev under låg och mellanstadiet så var jag väldigt blyg och tillbaka dragen och dem andra som hade bra självförtroende och bra utseende såg ju detta direkt när jag klev in genom dörren till klassrummet.
Och det var inte bara dem som jag gick i samma klass med som såg bland annat på mina kläder och mitt osäkra jag att jag var en "måltavla" för hat. Utan näst intill alla andra på skolan i alla andra klasser såg ju detta också så det ledde till att jag började skolka jag sket i mina lektioner och gick till ett IT-Café bredvid skolan och spelade World of Warcraft hela dagarna för där var det inga fördomar och alla var glada och trevliga emot varandra.
När jag väl var på skolan så vågade jag inte gå i korridorerna utan jag gick istället runt skolan och gick in bakvägen för att få slippa alla blickar och fördomar i korridoren. Folk började även trakassera mitt skåp med att skriva elaka saker som tjockis fetto eller vad fan som helst på mitt skåp, och brukade även sparka sönder dörren till skåpet så det inte gick att öppna utan hjälp utav vaktmästaren på skolan.
I slutet på sjuan så började jag träffa ett punk gäng på skolan, och i det gänget fanns en tjej som jag blev förälskad i och det var vi och gänget mot resten av skolan. Vi kände oss trygga när vi var med varandra för ingen vågade hoppa på oss eller göra något när vi var flera stycken så vi vågade bara gå igenom korridoren när vi var fler än två stycken.
Gänget gick dock i en klass högre än mig så när jag gick ut åttonde klass så försvann dom från skolan. Det ledde till att jag började må dåligt igen och var rädd för alla andra på skolan, men i nian så växte jag på mig lite blev lite större och folk vågade inte göra så mycket mot mig längre.
Det ledde till att jag bytte klass till en klass där jag hade lite vänner sen förut och vi blev ett nytt gäng, vi blev dom nya "coola" på skolan.
Folk började hälsa på mig i skolan och försökte få kontakt med mig och ville vara med mig och vårat "gäng", så det kändes ju jävligt bra då. Men efter ett tag så insåg jag att gjorde precis samma sak mot andra så som folk gjort mig under den tidigare perioden av högstadiet. Vi brukade mobba dom som inte såg cool ut eller kanske var lite osäker i sig själv, och det gick inte allt för långt innan jag insåg det och började skälla ut dom andra för vad fan dom höll på med.
Oftast när jag såg någon slå någon eller skrika fula saker eller bara rent av trakassera någon så brukade jag ingripa och hjälpa dom som inte kunde hjälpa sig själva. Det gjorde så att näst intill alla såg upp till mig på skolan och visste att jag inte tog skit från någon och jag lät inte heller någon ta någon skit.
Sen när jag började på gymnasiet så blev allting bra igen för då hade dom flesta mognat och det var ingen mobbning kvar, och det kändes skönt för att jag kunde äntligen slappna av helt och hållet och inte oroa mig för något.
Tiden som mobbad sitter fortfarande kvar i mig idag, då jag fortfarande strular med min vikt men jag har blivit mer självsäker i mig själv. Samtidigt som jag försöker hjälpa andra som har det svårt.
Nu idag så går jag mitt sista år på gymnasiet, blev tvungen att gå om ett år bara för att jag strulade till mina betyg andra året på gymnasiet bara för att jag blev spelberoende av online spel.
Jag känner mig dock mer och mer självsäker idag och jag känner att jag står i kamp för att hjälpa dom som är mobbad eller som bara har dålig självkänsla.
Nu blev det en jävligt lång text, men men kanske någon som orkar läsa?
Over and out! / Johan.
Annons
Anonymous
Sun 24 Feb 2013 01:28
Kalan i sitt esse, en sann visdomens support-björn! Personer som du som gör världen till en bättre plats, en efter en! http://i.imgur.com/78zFZVr.gif
Anonymous
Sun 24 Feb 2013 01:31
Kanske känns lite sjukt att höra om min skoltid från mitt perspektiv? Jag drar ju inte alla över en gräns som du kanske förstår. Det är dock inte många som vet hur jag verkligen kände under tiden i skolan och det är därför jag tycker det kan vara relativt skönt att skriva av mig på såna här "forum" eller hur man nu ska säga.
Anonymous
Sun 24 Feb 2013 01:32
Jag menar genom att du gick där, de få som jag har berättat det för som jag gick med bland annat dig har aldrig uppfattat mig som mobbad så, och det kanske jag inte direkt var så men det var så det kändes rakt igenom. Förstår du hur jag menar?
då kanske jag kan komma till dig när jag själv mår dåligt osv ? skulle behöva prata med killar också och inte bara tjejer
Anonymous
Sun 24 Feb 2013 01:34
Tyvärr så har jag ju inte det :(
Har bara en gammal sketen iphone 3 som knappt fungerar.
Har bara en gammal sketen iphone 3 som knappt fungerar.
okej men skicka ett pm till mig så svarar jag imorron för nu måste jag sova ^^
Anonymous
Sun 24 Feb 2013 01:12
Jag läste allt o wow!
Tycker de va sjukt grymt av dejj att fortsätta, starkt.
Så snällt att ställa upp för de som blev illa behandlade sen.
Men e de lugnare på gymnasium? De e väl nästan ingen mobbning där?
Tycker de va sjukt grymt av dejj att fortsätta, starkt.
Så snällt att ställa upp för de som blev illa behandlade sen.
Men e de lugnare på gymnasium? De e väl nästan ingen mobbning där?
Anonymous
Sun 24 Feb 2013 01:17
Ja, det tog en stund för mig att inse att det inte spelar någon roll hur en person ser ut, beter sig eller rent av går skrattar eller vad som helst du ska aldrig döma någon innan du har fått en bättre insikt av någon. Som tyvärr är ett väldigt stort problem under högstadiet, eller det kanske inte är så nu dock men det var så när jag gick där.
På gymnasiet blev det mycket lugnare för mig folk var mer mogen och alla fördomar försvann och alla kunde vara den man verkligen var. Visserligen finns det ju alltid de som har svårt att visa sina rätta färger efter en tid av mobbning, men jag tror nog gymnasiet är den bästa tiden under skolgången för de flesta brukar mogna och inse att det är fel att mobba någon när man är mellan 16-18 å gammal.
På gymnasiet blev det mycket lugnare för mig folk var mer mogen och alla fördomar försvann och alla kunde vara den man verkligen var. Visserligen finns det ju alltid de som har svårt att visa sina rätta färger efter en tid av mobbning, men jag tror nog gymnasiet är den bästa tiden under skolgången för de flesta brukar mogna och inse att det är fel att mobba någon när man är mellan 16-18 å gammal.
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emot-mobbning/513098377/
Visa toppen
Show footer