Wednesday 27 March 2013 photo 3/5
|
Jag har blivit mobbad sedan fjärde klass. Jag gick flyttade till en ort precis utanför Göteborg och jag älskade verkligen den skolan, det var så roligt! Jag gick då i tvåan och när jag började fyran förändrades allting. Då var jag ett stort HSM(High School Musical) fan och klassen började gå emot mig. Det blev bara värre och värre och jag började femman då killarna i sjuan började använda våld mot mig och jag blev kallad ful, tjock, fetto osv. När jag började sexan så hade min dåvarande bästa vän flyttat till Spanien med sin familj. Jag blev mogen pågrund av det och när jag började sexan var allt bra i början i klassen men utanför var det ett stort helvete. Jag vågade knappt gå mot det stora huset eller till matsalen pågrund av att hela skolan var emot mig och sa fula ord och använde våld. Jag blev emo i mitten av sexan och jag var nästan den enda i hela skolan som var det. Det fanns en kille som var fyra år äldre än mig som också var det och för han slutade med att han hotade med att skjuta alla lärare på skolan. Lärarna var emot honom och även eleverna. Det fanns vissa killar i min klass som brukade skrika fula ord till honom. Men jag försökte leva genom mobbningen och de i klassen började lämna mig utanför och när vi började sjuan så blev stort sett alla fjortisar och jag började klä mig som de för att passa in. Pågrund av att jag då lyssnade på Asiatisk pop musik och Justin Bieber så var jag inte med de. Okända personer började sätta tuggummi på låset så att jag inte kunde öppna. Jag fick det cirka tre gånger innan jag gav upp. Det var en dag en månad efter skolan började som jag bara gick ifrån en lektion och tog alla mina saker och gick ifrån skolan. Dock kom jag tillbaka en dag men jag klarade inte en hel dag. Jag hade med mig en större väska som jag kunde lägga ner exakt alla böcker i. Därefter skrev jag sms till min mamma att jag gick hem. Hon blev ju såklart arg och hon visste inte heller om mobbningen. Därefter vägrade jag att gå dit. Jag låg i sängen i ungefär 1 och en halv månad och jag var uppe och gick bara när jag behövde akut till toalett, annars låg jag bara där. Jag fick byta skola och valde då en Engelsk skola eftersom att jag älskade engelska och det var väldigt strikt där med pågrund av att det var en friskola. Jag började där 8 November och jag älskade den skolan och min klass. Alla var så snälla och jag lärde känna fler och fler. Jag började umgås med fyra stycken som jag då hade ansett som helt underbara kompisar vilket var fel av mig. Jag började må dåligt när jag väl var med de tjejerna. De förändrade mig, och jag gjorde som de sa. Jag tänkte inte på det då. Det gick ett år och jag hade gått ner extremt mycket i vikt pågrund av att jag åt upp mig på min förra skola. Det kanske verkar omöjligt för er här men jag gick från 75,2 kg till 60,4 kg på 2 och en halv månad. Jag rasade i vikt och allt gick bra. Jag började må bättre. Men när vi började åttan blev det fel igen. De jag brukade vara med, började bråka och hålla på. Där stod jag emellan de och visste inte vem jag skulle välja. Om jag valde att vara med den ena en dag så blev de andra mega arga och hatade mig. Vi blev tre stycken pågrund av den ena som vi då kan kalla Greta ville inte vara med oss längre. Där började problemen, bråken osv. Då var allting fel. Samtidigt hade jag problem i skolan, men inte av mobbning. Jag gick in i väggen under vårterminen och jag tappade betyg till F. Men däremot gick jag ut med två F i åttan. När jag började nian så började mobbningen. Klassen började bete sig underligt och de jag brukade vara med förändrades. Två av de blev fjortisar och den andra pratade jag med då och då. Jag började umgås med mina riktiga vänner som jag hade pratat med lite sedan sjunde klass. Jag hade problem i skolan men inte lika mycket. Men när vårterminen(nu) kom så gick allt åt helvete. Mobbningen blev som på min förra skola. Fick höra i skolan när jag gick förbi vissa "Fan vad ful hon är" och det fortsatte. Jag började skolka och tappa betyg pågrund av att hela klassen började gå emot mig också och lärarna betedde sig illa. Då gick jag in i väggen igen och mamma kunde inte se det. Jag hade berättat för henne höst att jag hade blivit mobbad i alla dessa år. Hon brydde sig inte. Hon skällde ut mig för att jag var hemma. Jag skulle även till Japan i höst som utbytesstudent men pågrund av allt detta så kanske det inte blir av. Man måste ha godkänt i alla ämnen och de som kollar igenom ansökningarna hittar bara mer fel hela tiden.
Nu ligger jag hemma när jag egentligen ska vara i skolan. Mamma sa till mig imorse " Du kämpar inte ens" när det väl är det enda jag har gjort i alla dessa år. Jag har gått igenom mobbning, haft problem med elever och lärare, har haft problem hemma pågrund av att de bråkar hela tiden. Även så har jag problem med mig själv.
Det enda som har fått mig glad den senaste tiden är hästarna och min flickvän. Annars vill jag inte ens leva mera. Min mamma stöttar inte ens mig. Pappa som inte tog särskilt bra hand om mig när jag var yngre slutade jag träffa som 10 åring men har nu igen börjat ha kontakt med honom. Han stöttar mig mer än vad min mamma gör. Ibland vill jag bara rymma hemifrån och se om vem som egentligen skulle bry sig, mamma eller pappa.
Detta kanske var en löjlig text men ja jag berättade lite om vad som har hänt.
Folk säger att jag ska gå till psykolog eller kurator men jag gjorde det i sjuan och sedan slutade jag pågrund av att det inte gick. Jag kan inte prata med folk, det har aldrig gått och kommer aldrig gå. Jag vägrar liksom.
Annons
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emot-mobbning/513605646/