Wednesday 3 April 2013 photo 3/11
|
Hej.
Jag är ny i gruppen.
Men jag tänker berätta lite om mig, hoppas ni orkar läsa!
Allt började på dagis, den dagen jag började må dåligt.
Det var en helt vanligt dag på dagis, jag var glad som vanligt över att få träffa mina vänner. Men när jag kom fram och gick in genom dörren såg alla så ledsna ut, alla var nästan deprimerade. Jag hade ingen aning om vad som var fel.
Jag hade en pojkvän på dagis, hihi. Kanske inte något direkt seriöst förhållande, men vi hade varit tillsammans sedan vi började på dagis. Lärarna sa att vi skulle gå in i ett rum och ha en minnesstund, jag själv visste ju då inte vad det var för något. När jag kom in i det kolsvarta rummet med ljus runt om en bild och alla som satt omkring grät, så förstod jag att det var allvarligt. Jag satte mig ner bredvid de andra och kollade på bilden, det var min "pojkvän" på bilden.
Lärarna berättade sedan att han inte levde längre, att han har kommit upp till himlen. Jag blev helt förstörd och sprang ut ur rummet, jag kunde inte sluta gråta på flera veckor.
Det enda jag har i minne av honom är en bild på en flicka och en pojke med ett hjärta mellan oss där det står våra namn. Men när jag fick veta att han inte fanns mer då slutade jag äta, jag vägrade få i mig något. Det pågick ett tag så tillslut blev jag underviktig. På dagis blev jag inte dömd eller någonting för det. Men sedan efter förskolan när jag började i 1an då började allt.
Alla började kalla mig för jävla spinkis, emo, äckelunge och massor av sådant. Jag tog det riktigt hårt. Jag hade inga vänner, bara 1 som bodde typ 10 mil bort från mig som jag inte kunde få kontakt med. Alla snackade skit om mig, fast jag inte ens hade gjort något. Jag satt ensam vid ett bord på lunchen, jag satt ensam i klassrummet, jag var helt enkelt ensam vart jag än gick. Det fortsatte genom hela 1an.
2an, det började bli bättre. Jag hade gått upp lite i vikt och fått 3 nya vänner som verkligen betydde allt för mig. Vi pratade om allt. Men med vissa personer blev det bara värre med, dom samlade grupper som gick emot mig. Jag blev slagen varje dag i skolan och när jag skulle hem. Jag var hur rädd som helst. Jag blev alltså misshandlad i skolan av elever. Lärarna gjorde inte ett skit. Jag berättade för mina 3 vänner som jag trodde jag kunde lita på om att jag blev misshandlad av vissa personer i skolan, då ville dom inte vara med mig längre. Jag förstår dom på ett sätt, dom ville ju själva inte bli indragna och bli misshandlade dom också.
En dag när vi hade rast så kom 2 tjejer med ett hopprep som dom snurrade runt min hals och drog åt allt dom kunde. Jag fick ingen luft, men jag tog mig ur det på något sätt. Sen ville jag inte gå in på lektionen eftersom det var 2 tjejer som gick i min klass. Läraren var förbannad på mig och sa åt mig att komma in och att hon annars skulle göra så jag inte fick gå kvar på skolan. Då sa jag åt henne att göra det då för jag tänkte fan inte gå in dit. Då tog läraren ett hårt grepp om min arm, drog in mig i klassrummet och puttade mig mot en vägg och slog mig på kinden? "Bitch-slap" eller vad man ska kalla det för.
Liksom en lärare?! Det är ju dom som ska göra så att man känner sig trygg.
Då fick jag nog, varje dag i 2an gick jag hem efter första lektionen för jag inte orkade mer, alla mobbade mig och kallade mig för idiot.
3an, saker gick över styr, misshandeln fortsatte och mobbningen. Lärarna blev bara sämre och sämre och det blev jag också. Jag slutade äta igen, var deprimerad och skadade mig själv. Det fanns ingen annan utväg kände jag. Jag gick inte till skolan alls då.
4-7an - allt blev bättre men också sämre, jag flyttade, började på ny skola och fick många vänner. Allt har varit bra tills nu.
2 tjejer som var mina bästa vänner började snacka skit om mig. En av mina bästisar snackade skit om min andra bästis och då berättade jag det såklart för henne för jag vill inte att någon står och ljuger rakt upp i någons ansikte. Då fick jag reda på att de båda hade snackat skit om mig. Nu anklagar dom mig för att ha snackat skit om dom, men en sak är säker. JAG SNACKAR INTE SKIT OM MINA VÄNNER! Varför skulle jag göra det liksom? Bara så onödigt. Sen blir jag mobbad för att jag är en belieber och att jag älskar Justin Bieber.
Liksom låt mig älska honom om jag vill, han betyder allt för mig och det är han som får mig att kämpa igenom den här skiten.
Just nu vill jag bara bort i från världen, bara dö.
Allt är skit och jag orkar inte mer. Hejdå.
Annons
Anonymous
Thu 4 Apr 2013 17:55
Fyfan vilken lärare.. Helt sjukt att en LÄRARE gör så!
Och det där som de två tjejerna gjorde med ett hopprep, sånt där är helt onödigt.
Finns här för dig! <3
Och det där som de två tjejerna gjorde med ett hopprep, sånt där är helt onödigt.
Finns här för dig! <3
ηєνєя ѕαу ηєνєя ♥
Wed 3 Apr 2013 21:02
Helt jävla sjukt att det redan i ettan börjas med mobbning? Det är ju då man ska vara barn och leka hela dagarna. Inte bry sig om hur man ser ut. Då snorunge ska vara det fulaste ordet man kan säg till någon! Vart fan är världen påväg? Det blir ju bara värre med mobbningen för varje år. Och att din lärare slåss? Asså hon mst fan ha ngt fel i huvudet!
Teaterapa89
Wed 3 Apr 2013 15:31
Denna historia är så otroligt sorglig! Inget barn ska behöva gå igenom sådant här.. Och misshandel av elever och till viss del lärare.. Jag är förvånad att föräldrarna till dej inte gjorde något åt det för att få stopp på det hela (Ja nu vet jag ju inte hur du har haft med kommunikationen med dina föräldrar men föräldrar vill för det mesta ens barns bästa).
När det gäller Justin Bieber så kommer det alltid finnas folk som inte gillar han och alltid finnas folk som älskar han (Jag för min del gillar han inte, MEN det betyder inte att man mobbar alla som lyssnar på han).
Du är stark som har kommit såhär långt. Keep going on and stay strong.
När det gäller Justin Bieber så kommer det alltid finnas folk som inte gillar han och alltid finnas folk som älskar han (Jag för min del gillar han inte, MEN det betyder inte att man mobbar alla som lyssnar på han).
Du är stark som har kommit såhär långt. Keep going on and stay strong.
Bieber World ♥
Thu 4 Apr 2013 23:22
Om jag säger såhär, mina föräldrar lever inte längre.
Mamma gick bort när jag var 3 och pappa när jag var 5.
Så ja det fanns inget att göra åt det direkt...
Mamma gick bort när jag var 3 och pappa när jag var 5.
Så ja det fanns inget att göra åt det direkt...
Teaterapa89
Fri 5 Apr 2013 01:26
Okej =( Beklagar sorgen.. Men du måste väl haft en målsman.. Någon som tog hand om dej när du var så liten.. Inget Barn blir lämnad ensam i ett hem i så liten ålder... Gjorde inte den / de som tog hand om dej något åt det?.. Det är liksom så sorgligt =/
Bieber World ♥
Fri 5 Apr 2013 09:24
Jag bodde hos min farmor innan jag flyttade, vi anmälde läraren och skolan. Men det hände inget för att vi inte hade tillräckligt med bevis, vi pratade med rektorn också men hon verkade inte bry sig ett skit..
FridaloveBieber
Wed 3 Apr 2013 14:26
Fyfyfy,
Måsye vara jobbigt att för det första förlora någon i sån ung ålder och sen bli mobbad oxå..
Sjuk lärare !!
Hur är det nu?
Måsye vara jobbigt att för det första förlora någon i sån ung ålder och sen bli mobbad oxå..
Sjuk lärare !!
Hur är det nu?
Anonymous
Wed 3 Apr 2013 13:42
Åh stackare! Förstår att du gillar Justin pga av bilden, hans musik har hjälpt mig genom mycket! Och du ska veta att alla Beliebers finns för dig, vi är en familj och det är bara att skriva om du vill!<3 Stay strong
Anonymous
Wed 3 Apr 2013 13:39
Finns, skriv i pm om du vill!<3
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emot-mobbning/513722146/