Friday 5 April 2013 photo 6/6
|
Hej! Linnea här.
Jag är ny här i gruppen och jag tänkte skriva min historia, jag är lite osäker på det för man vet ju aldrig vilka som läser och det är inte precis att jag går öppet om hur jag mår för alla och vill inte att alla jag känner ska få reda på det.
Hoppas att ni orkar läsa allting.
Allting var väll på väg att börja i första klass då jag alltid var med två tjejer som gick i trean (är fortfarande bästa vän med en av dem) vi vart typ mobbade av ett några tjejer där och fortsatte ju tills sommarlovet när en av dem jag alltid var med flyttade till Tierp, det tog ganska hårt på mig med tanke på att hon var min bästa vän. (vi är fortfarande bästa vänner) Jag kommer ihåg att dagen hon berättade så sprang jag upp till min säng när jag kommit hem. Nu skulle jag och resten av dem som gick i ettan byta klass när vi skulle börja i tvåan, vi blev en två/etta och med dem personerna skulle jag gå i samma klass med i tills jag slutar sexan.
Jag var med nog mest med några som gick en klass under mig. tills trean då en tjej kom och hälsade på våran klass som skulle börja med oss när vi började fyran. Jag började prata med henne nästan direkt och vi blev vänner under sommarlovet. När skolan började så blev hon och jag bättre och bättre vänner, tillslut så var vi bästa vänner, hon var och är som en syster till mig. Men det var även då som det stora skitsnacket började. Rykten började, jag var utanför men jag hade ju fortfarande mina vänner så jag tog inte åt mig vad dem sa.
Ryktena blev värre med åren, vissa sa att det var på grund för att jag var med henne, tjejen som började i våran klass i fyran men det brydde jag mig inte om, hellre hade jag en vän som alltid kunde få mig att skratta med sin konstiga humör. Vi bråkade ibland men det tog inte en dag innan vi var sams igen. Folk brukade fråga mig hur hon kunde vara en av mina bästa vänner, kan ni fatta? varför frågar man ens något sånt?!
I alla fall åren gick och jag hade nu slutat sexan.(skolan jag gick på har bara upp till sexan) Jag skulle börja på ett högstadie där ingen annan i min klass skulle börja, jag såg det som en ny chans, att jag kunde få en ny början för personen jag var i min förra skola hatar jag idag, att jag kunde vara så dum.
Genom dem här åren så förlorade jag folk i familjen. Mina två fatsrar, min mormors mamma, jag tror till och med att min pappa förlorade en bror eller en farbror (kommer inte riktigt ihåg) i närheten av hans födelsedag. Vad jag inte visste var att jag snart skulle förlora en till som stod mig väldigt nära.
Måndag den 13 augusti 2012 så fick jag reda på en hemsk nyhet. En av mina bästa vänner, hon som folk brukade varför jag var vän med henne, hon som alltid fick mig att skratta, just hon hade valt vägen upp till himlen. Jag kunde inte fatta det, jag kan fortfarande inte fatta det. Vi var ju nästan varje dag, hon brukade nästan alltid ringa mig när hon ville snacka, va eller ha hjälp med lite killproblem. Hon var som en syster för mig! Jag visste att hon mådde dåligt men inte såhär...
Jag kommer ihåg det sista hon sa till mig "Du är en av min allra bästa vänner, glöm ALDRIG bort det" Sen gick hon ut ur dörren. Det var sista gången jag hörde hennes röst och sista gången jag såg henne, det var dagen innan hon försvann.
Jag väntar fortfarande att få se henne igen, att få se henne skrika mitt namn och komma fram springande till mig och ge mig en kram. Han höra hennes röst genom telefonen, jag saknar henne så jävla mycket!
Allt detta hände bara en vecka innan skolan började så skolan tog kål på mig, jag var hemma ganska många dagar för att jag var så nere.
Månaderna gick och jag var lite utanför, vilket jag fortfarande är. Jag har en säker vän i klassen alla andra av mina vänner går i en annan skola.
Trots att jag har det bättre i klassen jag går i nu så är jag fortfarande rädd att få allt hat slängd på mig igen, att jag kommer göra ett enda misstag som kommer få mig stämplad för resten av högstadiet.
All min rädsla, all min ångest som klämmer i bröstet och som vägrar försvinna, självmords tankar som på ett eller annat sätt tar sig in i mitt huvud varje dag gick så långt att jag började skära mig i december men det tog bara två månader innan jag blev upptäckt och skickad till kuratorn.
Jag pratade med henne om hur jag mår och tårarna som alltid sitter i mina ögon men kommer aldrig ut, hur jag konstant mår dåligt, hur jag får kämpa mig upp på morgonen varje dag, att vissa dagar blir jag tvungen att hålla in mina skrik och panikattacker att varje gång jag ser mig själv i spegeln så är jag på väg att börja gråta för att jag skäms så för mitt utseende.
Tredje gången jag träffade henne så sa hon att jag borde gå och träffa en läkare som skulle avgöra om jag skulle börja ta medicin emot depression men jag sa nej direkt.
Just nu kämpar jag för att kunna klara av en enkel dag med ångesten som bränner och oron som sitter i magen.
Jag börjar fundera på att träffa en läkare som får avgöra om jag ska börja med medicinen men jag är väldigt osäker om jag vill...
Där har ni min historia om hur jag mår och vad som hänt mig.
Om ni behöver hjälp med något så är det bara att fråga om det. <3
Annons
Anonymous
Fri 5 Apr 2013 19:31
finns vid din sida vettu, <3
bara att skicka pm. finns här <3
bara att skicka pm. finns här <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emot-mobbning/513756369/