Thursday 27 June 2013 photo 1/3
|
Om jag dör av en oupptäckt sjukdom så är det vårdcentralens fel!
Har i en veckas tid nu fått värre och värre känselstörningar i båda benen och även myrkrypningar i mina händer.
Det började med att jag hade en konstig värmekänsla i min ena fot och ankel. Det kändes som det låg något varmt precis bredvid mitt ben. Denna känslan har sedan spridit sig upp för hela mina ben ända upp till min svank. Känslan har ersatts med en svidande, brännande känsla i huden. Känns som när man kommer in efter att ha varit ute i minusgrader och lekt i snön och är kall och blöt.
Här om dagen började jag även få myrkrypningar i händerna.
Mina ben är jättesvaga och vingliga. Mina knän viker sig med jämna mellanrum och jag krockar med dörrkarmar och kan inte hålla balansen när jag blundar.
Det har gått så långt att jag knappt orkar gå. Jag är helt utmattad och spyfärdig bara av att gå en liten bit. Det känns som mina ben är gjorda av spagetti.
Jakob ringde in till vårdcentralen i måndags och förklarade symptomen. Där ville de att jag skulle komma in med en gång för de sa att "Det låter allvarligt, vi vill att ni kommer så fort som möjligt". Men då jag inte klarar att gå själv och Jakob jobbade både måndag och tisdag så fick vi vänta tills onsdagen.
Så idag var vi där.
Läkaren kollade lite reflexer och om jag hade puls och känsel i mina fötter. Det var i princip allt hon ville göra. För så fort jag nämnde ordet ordet psykisk ohälsa så var mina problem psykiska. Samtidigt som hon också påstod att problemen förmodligen inte beror på folatbristen jag har, så när jag var inne förra gången (för inte allt för länge sedan) för liknande problem med mina ben och fick höra att det berodde på folsyrabrist så var väl inte det sant.
Läkaren förklarade för mig som om jag var dum i huvudet " Du förstår, Ångest kan yttra sig på detta viset. Jag såg i din journal att du har Sobril utskrivet. Ta dem"
Jag har haft min ångest problematik sedan sex års ålder. Jag vet hur min ångest yttrar sig! Jag vet vad ångest är och jag vet hur ångest känns. Jag vet att jag aldrig fått myrkrypningar av ångest och jag vet att jag aldrig fått fysiska problem som blir gradvis värre med tiden av min ångest.
När jag sa till henne att jag vet hur min ångest känns och hur den fungerar blev hon jättesur och tvär. Det fanns en iskall kyla i hennes blick och man bara kände hur hennes förakt mot mig dröp ur varje ord hon yttrade.
"då får vi väl ta lite prover då, Eller så får vi skicka in dig för inläggning så de kan ta prover där. Vi kan i alla fall inte göra något mer för dig"
Så fick ta samma prover som förra gången jag var inne och det konstaterades att mitt folat-värde var "4".
Så nu undrar jag, Hur många har ångest som känns sådär?
Jag tycker det är så otäckt att de inte ens vill överväga att det kan vara nått fysiskt bara för att jag har psykisk ohälsa.
Att man måste känna sig som en belastning och en idiot som bara tar deras tid med sin psykiska ohälsa istället för att gå till psykiatrin.
Att de näst intill vägrar att ta ett blodprov för att åtminstone försöka se om det finns en fysisk orsak till mina symptom. Hur ska man få hjälp med somatiska sjukdomar om vårdcentralen vägrar leta, BARA för att man har en journal från psykiatrin.
Annons
Amanda Sigfridsson
Wed 7 Aug 2013 02:38
Vårdcentralen kan ta sig i röven! åkte in den 27 juli för jag hade fått utslag över hela underkroppen och alla leder var svullna så de bara sa åk hem och vila. 3 timmar senare ligger jag och skriker av smärta hemma. Vi får åka till akuten, de hittar inga fel. Fick komma tillbaka dagen efter, fler prover tas och min sänka var låg. Åkte hem och skulle tillbaka på måndagen. Men jag fick åka in dagen efter igen! Men de gav mig smärtstillande sen fick jag komma in akut kl5 på morgonen på måndagen för smärtor i magen, tillslut blev jag inlagd och ända dom hittade är att jag hade vätska runt vänster njure men nu tror de även att jag har reumatism och det är inte roligt! Lider med dig!!
Anonymous
Thu 27 Jun 2013 16:17
När jag läser detta så känner jag en stor sorg. För jag är själv en av oss som vägrade acceptera läkarnas utlåtande om mina besvär.
Kände mig som en dum unge som knappt visste vad jag själv sa,
hade massa magkramper så pass att pojkvännen som var arbetslös då, fick ta hand om mej ungefär som om jag vore rörelseförhindrad. Han bar mej till köket, toan, duschen, upp och ner för trappen.
Han fanns tillgänglig 24/7 för jag klarade mig inte själv, läkarna fick veta att jag mådde psykiskt dåligt och det räckte för att skicka hem mig med kommentaren "gå till din psykolog" Och javisst, jag behövde gå till henne men jag kunde inte pga av kramperna, hade en värmedyna mej mej för å klara av å sitta en timme-två på nationella på skolan, fick krampanfall då jag kunde falla ihop när som helst mitt i skolan och alla såg...
Men jag är väligt intresserad av psykologi och har faktiskt läst på lite mer om detta, hur psykiska besvär kan te sig fyisiskt.
Det finns inget som säger "Det kan inte vara psykiskt" oavsett vad du har för besvär, för kropp och själ sitter ihop, vår hjärna kan spela många spratt för os, bl.a kan dåligt psyke träda fram i form av fysiska symptom, de absolut vanligaste: Magvärk, yrsel, huvudvärk, andningsbesvär, nacksmärtor, krypningar, med fler.
Såg en intressant dokumentär om hur vidare människor är så arroganta och vägrar acceptera om något är psykiskt,
vilket jag förstår,
för då ligger anledningen till ens besvär på egen räkning,
och vi vill aldrig höra "detta har du själv orsakat"
vi vill höra "det är en infektion som dök upp i dig och det är inte något du kunnat påverka"
sedan vill vi bli frisk fortast möjligast, med hjälp av mirakel-kurer, sprutor eller piller som POFF gör oss helt friska,
men.. .så fungerar inte verkligheten.
Placebo har stor effekt på allt som är kopplat till att bli friskare, tror vi på våran behandling, då funkar den, det såg man på dokumentären "Staden med tourettes" då några flickor på en skola hade alla drabbats av tics av olka slag och det dök upp helt plötsligt.
De som trodde de behandlades för en infektion eller för psykiska smärtor och trodde på behandlingen, de blev friska, de som inte trodde på det de höll sig sjuka.
Men med det sagt tycker jag att det är någons ansvar att lära oss detta tidigt, att tankar kan skapa reaktioner i kroppen!
Bara en sån sak, för om jag lärt mej att läkare ska hitta ett "fel"
så kommer jag ju också förvänta mej det,
men läkare är bara människor och inte ens de har svaren, de chansar bara, rena gissningar men ingen vet nåt 100 %
De behöver verkligen bättra på sjukvårdens sätt att informera patienter, förklara TYDLiGT varför något kan vara psykiskt,
Samt vara tydliga med att det inte betyder att de inte tror oss,
symptomen är ju sanna, men anledningen kanske inte är det vi förväntar oss.
Däremot är de snabba på döma ut att det är psykiskt,
och missa om det är något annat.
Människor är livrädda för att ha fel på sig,
ut och in. Är det något som skiljer sig från mängden ska vi genast kolla upp "felet" och där är läkare jättesnabba på att inte ens undersöka dig som de undersöker en människa som kan ha något som är en sjukdom eller infektion eller tumör eller whatever, det är jättetråkigt för då känner man ju att de inte tar en på allvar, så jag förstår dig!
"Du måste vara frisk för att vara sjuk"
Du måste kunna försvara dig, stå på dig och inte ge dig förrän de undersökt dig så som du önskar, kräv det!
Sitter du och är snäll och bara godtar allt och sen är bitter på dv,
så kommer det inte förändra något,
förändringen måste du göra själv.
Kände mig som en dum unge som knappt visste vad jag själv sa,
hade massa magkramper så pass att pojkvännen som var arbetslös då, fick ta hand om mej ungefär som om jag vore rörelseförhindrad. Han bar mej till köket, toan, duschen, upp och ner för trappen.
Han fanns tillgänglig 24/7 för jag klarade mig inte själv, läkarna fick veta att jag mådde psykiskt dåligt och det räckte för att skicka hem mig med kommentaren "gå till din psykolog" Och javisst, jag behövde gå till henne men jag kunde inte pga av kramperna, hade en värmedyna mej mej för å klara av å sitta en timme-två på nationella på skolan, fick krampanfall då jag kunde falla ihop när som helst mitt i skolan och alla såg...
Men jag är väligt intresserad av psykologi och har faktiskt läst på lite mer om detta, hur psykiska besvär kan te sig fyisiskt.
Det finns inget som säger "Det kan inte vara psykiskt" oavsett vad du har för besvär, för kropp och själ sitter ihop, vår hjärna kan spela många spratt för os, bl.a kan dåligt psyke träda fram i form av fysiska symptom, de absolut vanligaste: Magvärk, yrsel, huvudvärk, andningsbesvär, nacksmärtor, krypningar, med fler.
Såg en intressant dokumentär om hur vidare människor är så arroganta och vägrar acceptera om något är psykiskt,
vilket jag förstår,
för då ligger anledningen till ens besvär på egen räkning,
och vi vill aldrig höra "detta har du själv orsakat"
vi vill höra "det är en infektion som dök upp i dig och det är inte något du kunnat påverka"
sedan vill vi bli frisk fortast möjligast, med hjälp av mirakel-kurer, sprutor eller piller som POFF gör oss helt friska,
men.. .så fungerar inte verkligheten.
Placebo har stor effekt på allt som är kopplat till att bli friskare, tror vi på våran behandling, då funkar den, det såg man på dokumentären "Staden med tourettes" då några flickor på en skola hade alla drabbats av tics av olka slag och det dök upp helt plötsligt.
De som trodde de behandlades för en infektion eller för psykiska smärtor och trodde på behandlingen, de blev friska, de som inte trodde på det de höll sig sjuka.
Men med det sagt tycker jag att det är någons ansvar att lära oss detta tidigt, att tankar kan skapa reaktioner i kroppen!
Bara en sån sak, för om jag lärt mej att läkare ska hitta ett "fel"
så kommer jag ju också förvänta mej det,
men läkare är bara människor och inte ens de har svaren, de chansar bara, rena gissningar men ingen vet nåt 100 %
De behöver verkligen bättra på sjukvårdens sätt att informera patienter, förklara TYDLiGT varför något kan vara psykiskt,
Samt vara tydliga med att det inte betyder att de inte tror oss,
symptomen är ju sanna, men anledningen kanske inte är det vi förväntar oss.
Däremot är de snabba på döma ut att det är psykiskt,
och missa om det är något annat.
Människor är livrädda för att ha fel på sig,
ut och in. Är det något som skiljer sig från mängden ska vi genast kolla upp "felet" och där är läkare jättesnabba på att inte ens undersöka dig som de undersöker en människa som kan ha något som är en sjukdom eller infektion eller tumör eller whatever, det är jättetråkigt för då känner man ju att de inte tar en på allvar, så jag förstår dig!
"Du måste vara frisk för att vara sjuk"
Du måste kunna försvara dig, stå på dig och inte ge dig förrän de undersökt dig så som du önskar, kräv det!
Sitter du och är snäll och bara godtar allt och sen är bitter på dv,
så kommer det inte förändra något,
förändringen måste du göra själv.
Anonymous
Fri 28 Jun 2013 17:53
Detsama gäller depression, det är också ett samlat namn för flera saker som inte är ett dugg konstigt "psykiskt sjukt" eller fel.
Däremot psykoser vet jag inte så mycket om,
men skulle kunna tänka mej att precis som med allt annat, så börjar det med tankar och bryter sedan ut i nåt annat.
Däremot psykoser vet jag inte så mycket om,
men skulle kunna tänka mej att precis som med allt annat, så börjar det med tankar och bryter sedan ut i nåt annat.
Disturbed-Angel
Fri 28 Jun 2013 19:10
Detta håller jag inte alls med om. Ja, ångest är en känsla som alla kan ha. MEN den kan bli sjuklig. Det finns flera olika ångest sjukdomar och depressions sjukdomar.
Anonymous
Fri 28 Jun 2013 19:49
Ja det finns det, men alla har samma kärna,
det jag menar.
det jag menar.
Fenaahs
Thu 27 Jun 2013 15:44
myrkrypningar som du skrev har ja hela tiden, men dock pga nervskador jag har FÖR att dem inte hjälp mig.
Jag vart med om en olycka i höstas när jag blev avkastad och översprungen av 2 hästar.
jag fick ingen hjälp vilket ledde till att jag kapat senor, inflammationer, en skuldra ur led o allt möjligt.. detta skedde i augusti, fick hjälp först i februari då jag hade ''tillräkligt'' ont....
Ni väntar jag på en operation som aldrig blir av och kan knappt gå i dagens läge då hela min rygg är förstörd.
Dagens sjukvård. Fuck that shit.
Jag vart med om en olycka i höstas när jag blev avkastad och översprungen av 2 hästar.
jag fick ingen hjälp vilket ledde till att jag kapat senor, inflammationer, en skuldra ur led o allt möjligt.. detta skedde i augusti, fick hjälp först i februari då jag hade ''tillräkligt'' ont....
Ni väntar jag på en operation som aldrig blir av och kan knappt gå i dagens läge då hela min rygg är förstörd.
Dagens sjukvård. Fuck that shit.
Elin Ek
Thu 27 Jun 2013 11:46
vårdcentralen suger. De gör knappt något bra längre. en bekant till mig började få otroligt ont i magen i flera månader, vårdcentralen fjorde knappt någonting för att kolla vad det var. hon var där med samma problem tre-fyra gånger och alltid samma svar: stress. hon fick några smärtstillande och blev hemskickad. efter några månader till fick hon nog och ringde upp en privat magläkare själv. det visade sig att hon har cancer i tarmarna. hon fick börja på strålning på en gång. jävligt otäckt. hade vc bara lyssnat på henne hade de ju upptäckt det mycket tidigare.
Elin Ek
Thu 27 Jun 2013 15:21
deras svar på allt är ju: ta en ipren och avvakta två veckor. är det inte bättre då så kan du ringa igen.
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emot-mobbning/515002630/