Tuesday 13 August 2013 photo 2/4
|
Alltid lika kul när ens föräldrar bryr sig mer om ett syskon än en själv.. Jag har en lillasyster som fyller 15 om några veckor. Hon ska få en moppe då..Jag fick ingen när jag var i den åldern fast jag gärna ville. Det går skitdåligt i skolan för henne, hon är ute till 1 på nätterna när de är skola dagen efter och hon skulle till och med läsa upp ett ämne över sommarlovet. Tror ni hon gjort de? Nepp, inte ens i 5 min. Dessutom umgås hon med killar som är 21, hon ligger runt, varit full ett par gånger.. (Ett par gånger jag vet, det är säkert mer) Jag tycker inte hon gjort sig så förtjänt av sin moppe ärligt talat. Sen sa mina föräldrar att hon kunde få köra lite med, och sen köra mer när hon fyller 16. Då började jag gråta.. Jag fick ingenting av dom när jag fyllde 18, dom sa att de kostar så mkt att jag ska gå på körskola och köra hemma osv så jag fick de i present. Det blev jag glad för så de gjorde inget.. Men nu är jag snart 24. Det har gått 6 år !!! Varje vår skriver jag ner vart det är handledarkurser som man måste gå innan man börjar köra och ger de till dom och säger att vi ska gå, och är på dom att jag vill börja.. men nej.. det finns ingen tid, inga pengar blabla säger dom.. Men ändå kan dom köra med min syster nu? Jag förstår inte.. Det borde va mig dom fokuserar körkortet på, jag behöver de mest, jag har väntat mest, jag är äldst. Jag vet inte vad jag ska göra.. och såhär har de varit hela livet. Jag hade ett enda par byxor jag kunde ha i skolan för att jag fick aldrig nånting, inga kläder, pengar ,fick inte använda internet, inte ens till läxor , knappt nån mat. Men hon fick egen tv, dator,mobil redan när hon var runt 10 år. Varför hatar dom mig? Jag har aldrig gjort nåt.. jag har alltid varit duktig i skolan, gjort de mesta av hushålls sysslorna, hade inte så många vänner så jag var mest hemma. Jag trodde att det skulle bli bättre när jag flyttade hemifrån och vi blev äldre men tydligen inte.
Annons
Anonymous
Wed 14 Aug 2013 10:37
Vilka föräldrar! O_O
Har aldrig varit den situationen och skulle verkligen inte vilja vara det heller. Dock har jag en kompis som är med om liknande! Det låter så himla hemskt att ens föräldrar kan behandla ens barn på det viset! Om det inte går att prata med dom så gör det inte! Om föräldrarna inte svarar på frågan du ställer så behöver du inte ens ha kontakt med dom! Du har lite få vänner, har du något du kan jobba med så att du tjänar pengar? För då kan du gå vidare och träffar nya folk och så vidare! Är dock lite väl yngre än dig så jag vet inte hur samhället är för vuxna osv. Men jag hoppas verkligen att du hittar en lösning till allt! :/
Har aldrig varit den situationen och skulle verkligen inte vilja vara det heller. Dock har jag en kompis som är med om liknande! Det låter så himla hemskt att ens föräldrar kan behandla ens barn på det viset! Om det inte går att prata med dom så gör det inte! Om föräldrarna inte svarar på frågan du ställer så behöver du inte ens ha kontakt med dom! Du har lite få vänner, har du något du kan jobba med så att du tjänar pengar? För då kan du gå vidare och träffar nya folk och så vidare! Är dock lite väl yngre än dig så jag vet inte hur samhället är för vuxna osv. Men jag hoppas verkligen att du hittar en lösning till allt! :/
SaraCrash
Wed 14 Aug 2013 11:59
Har inget jobb tyvärr.. men jag står dom inte jättenära. Det är mest min syster som jag pratar med och hon kommer och hälsar på ibland. Jag hör mest av mig till dom om det är nånting eller om jag tex behöver hjälp med nåt..
Osito
Tue 13 Aug 2013 22:07
@Jinganni Du är en frisk fläkt som bidrar väldigt mycket här i gruppen:)
jessica
Tue 13 Aug 2013 21:43
Min mamma bryr sig seriöst bara om min stora syster. ibland känns det till och med som hon stöter ifrån sig mig för att vara med min syster. När jag och min mamma gör saker så kan hon ibland åka iväg mig för att vara min syster, och jag gör aldrig saker med min mamma längre för att jag vet att hon ändå bara vill umgås med min syster.
Min syster är också så jävla bortskämd. vad hon än får så ska hon bara ha mera, och hon är otrevlig. Allt ska bara vara som hon vill annars blir hon arg och skriker och alla är bara så jävla dumma i huvudet. Hon tar och tar, men ger aldrig tillbaka. Så är hon med mig också.
jag är inte en människa som går runt och bryr mig om någon annan får mer än mig, får mer uppmärksamhet eller mer julklappar lixom. det jag har, har jag och jag är nöjd med det jag har.
Ibland så umgås min mamma med min syster istället för att hjälpa mig med mina läxor. Jag är 15 år och min syster är 23. och helt ärligt så är jag mera mogen än vad hon är,
min mamma köper mig saker för att gottgöra det men jag vill INTE ha massa jävla saker, och kläder hela tiden. det spelar ingenting roll hur dyra byxor jag bär eller när hon kom hem med ett bar skor som kostade 3000. När hon säger att hon gör så mycket för mig, kör mig till träningen och köper mig massa grejer. jag kan ta bussen till träningen, det är inte det. det är inte det jag vill ha, jag vill bara ha TID. bara spendera tid med min mamma.
Jag har ingen bra kontakt med min pappa heller. Justin bieber är typ min största idol, och där har han hjälp mig. För varje gång jag inte får stöd från min mamma så lyssnar jag på Justins musik och då känns det som det är han som pushar mig framåt, och han får mig att vara stark, och tro på mig själv och allt det dära. svårt att förklara.
Skulle min mamma en dag få välja mellan mig och min syster så vet jag att min mamma aldrig skulle tveka på att välja min syster.
Min syster är också så jävla bortskämd. vad hon än får så ska hon bara ha mera, och hon är otrevlig. Allt ska bara vara som hon vill annars blir hon arg och skriker och alla är bara så jävla dumma i huvudet. Hon tar och tar, men ger aldrig tillbaka. Så är hon med mig också.
jag är inte en människa som går runt och bryr mig om någon annan får mer än mig, får mer uppmärksamhet eller mer julklappar lixom. det jag har, har jag och jag är nöjd med det jag har.
Ibland så umgås min mamma med min syster istället för att hjälpa mig med mina läxor. Jag är 15 år och min syster är 23. och helt ärligt så är jag mera mogen än vad hon är,
min mamma köper mig saker för att gottgöra det men jag vill INTE ha massa jävla saker, och kläder hela tiden. det spelar ingenting roll hur dyra byxor jag bär eller när hon kom hem med ett bar skor som kostade 3000. När hon säger att hon gör så mycket för mig, kör mig till träningen och köper mig massa grejer. jag kan ta bussen till träningen, det är inte det. det är inte det jag vill ha, jag vill bara ha TID. bara spendera tid med min mamma.
Jag har ingen bra kontakt med min pappa heller. Justin bieber är typ min största idol, och där har han hjälp mig. För varje gång jag inte får stöd från min mamma så lyssnar jag på Justins musik och då känns det som det är han som pushar mig framåt, och han får mig att vara stark, och tro på mig själv och allt det dära. svårt att förklara.
Skulle min mamma en dag få välja mellan mig och min syster så vet jag att min mamma aldrig skulle tveka på att välja min syster.
Jinganni
Tue 13 Aug 2013 21:55
Nu gissar jag bara men eftersom jag själv har barn vet jag ju lite om vilka tankar man kan ha som förälder.
Tyvärr kan det i vissa situationer löna sig att vara otrevlig då vissa föräldrar då får panik och vill komma en närmre i hopp om att man ska lugna ner sig och inte spåra ur helt. Nu är det ju inte alls säkert att det gäller din familj och att uppmuntra det beteendet är ju förstås helt fel.
Själv har jag aldrig uppmuntrat det men har helt klart valt att spendera extra mycket tid med det barn som inte verkar må helt bra (vilket din syster inte verkar göra med tanke på hennes beteende).
Som sagt.. det är så jag hoppas det är hos er för annars tycker jag det låter betydligt mer oroväckande.
Vill du bolla tankar är det bara att PM:a.
Tyvärr kan det i vissa situationer löna sig att vara otrevlig då vissa föräldrar då får panik och vill komma en närmre i hopp om att man ska lugna ner sig och inte spåra ur helt. Nu är det ju inte alls säkert att det gäller din familj och att uppmuntra det beteendet är ju förstås helt fel.
Själv har jag aldrig uppmuntrat det men har helt klart valt att spendera extra mycket tid med det barn som inte verkar må helt bra (vilket din syster inte verkar göra med tanke på hennes beteende).
Som sagt.. det är så jag hoppas det är hos er för annars tycker jag det låter betydligt mer oroväckande.
Vill du bolla tankar är det bara att PM:a.
Jinganni
Tue 13 Aug 2013 20:15
Har två döttrar och kan garantera att jag aldrig skulle göra så mot någon av dem.. Ibland kan det visserligen kännas mer orättvist än vad det är. Man glömmer räkna med vissa händelser där det till exempel har varit tvärt om och så.. men verkar inte ha varit så i ditt fall :(
Anonymous
Tue 13 Aug 2013 18:58
Jag är både storasyster och lillasyster så jag kan verkligen tänka mig in i din sits. Problemet är, hur mycket du än jämför dig med din lillasyster så är ni olika personer och du har redan varit 15 år,
de anser förmodligen att du är vuxen och har gått vidare från att de inte visste vad som var bäst, det är väldigt lätt att döma föräldrar,
men skulle jag vara förälder är det svårt å veta "skämma bort ungen" eller vara hård "vad är bäst för mitt barn" De måste ju gå efter vad de tror är bäst, det har med omsorg å göra, inte hat. Nu känner inte jag dig eller dina föräldrar, men du är 23 år gammal nu, du är vuxen och hon är bara ett barn, du har ett liv där inte föräldrarna bestämmer längre, De kanske insåg att de valde dåliga val för dig, så då skulle de försöka göra bättre med nästa barn, och de har inte råd att ge er båda moppe och lektion, och hon som inte sköter skolan och inte är de nduktiga flickan, kanske enligt de mår så pass dåligt så hon behöver bli bortskämd med saker osv,
Jag tror inte att dina föräldrar gör detta för att straffa dig eller vara elak mot dig. Min mamma har berättat hur svårt det är att göra alla döttrar nöjda, då alla är olika och fungerar olika. På min studentexamen så fick jag inga presenter öht. Min lillasyster fick det under hennes examen, jag var jättebitter över det förut, men sen insåg jag att med tanke på hur dålig relation jag å mamma hade då, hur dåligt jag mådde då , jag isolerade mig från alla firanden och allt, var precis på gränsen att jag orkade komma på min egen student, så då bestämde jag att jag ska vara glad för min lillasyster, på hennes dag då hon faktiskt har en bra relation med mamma och då kan hon få presenter och firas och det fick verkligen bli hennes dag ,trots hon gjort mycket dumma saker och inte varit den duktiga flickan, legat runt, festat, stulit, rubbet.
Jag insåg att det handlade inte om examens-presenter,
det handlade inte om att min lillasyster övningskör md henne jämt men aldrig med mig (vi övningskö rbåda två nu)
det handlade om att JAG behövde bekräftelse från min mamma,
att hon tycker om mig precis lika mycket som hon tycker om min lillasyster, och att hon kan förklara de gånger jag känner att "Fanny får göra allt me dig men aldrig med mig varför gör du aldrig något med mig?!" Då har jag ibland fått svaret: Jag har inte vetat om att du velat göra något med mig bara du och jag.
Så, försök fokusera på vad det är du behöver,
vad som framkallar denna ilska och besvikelse,
för jag tror inte det handlar om din syster å att hon är "the bad sister"
och att det är orättvist att hon behandlas bra, jag tror det har med din relation med dina föräldrar å göra, du kanske aldrig kände dig sedd och hörd när du växte upp, saker du aldrig tagit upp med de,
Vet dina föräldrar hur du känner? din besvikelse över hela uppväxten?
Kommunkation är oftast boven i dramat.
de anser förmodligen att du är vuxen och har gått vidare från att de inte visste vad som var bäst, det är väldigt lätt att döma föräldrar,
men skulle jag vara förälder är det svårt å veta "skämma bort ungen" eller vara hård "vad är bäst för mitt barn" De måste ju gå efter vad de tror är bäst, det har med omsorg å göra, inte hat. Nu känner inte jag dig eller dina föräldrar, men du är 23 år gammal nu, du är vuxen och hon är bara ett barn, du har ett liv där inte föräldrarna bestämmer längre, De kanske insåg att de valde dåliga val för dig, så då skulle de försöka göra bättre med nästa barn, och de har inte råd att ge er båda moppe och lektion, och hon som inte sköter skolan och inte är de nduktiga flickan, kanske enligt de mår så pass dåligt så hon behöver bli bortskämd med saker osv,
Jag tror inte att dina föräldrar gör detta för att straffa dig eller vara elak mot dig. Min mamma har berättat hur svårt det är att göra alla döttrar nöjda, då alla är olika och fungerar olika. På min studentexamen så fick jag inga presenter öht. Min lillasyster fick det under hennes examen, jag var jättebitter över det förut, men sen insåg jag att med tanke på hur dålig relation jag å mamma hade då, hur dåligt jag mådde då , jag isolerade mig från alla firanden och allt, var precis på gränsen att jag orkade komma på min egen student, så då bestämde jag att jag ska vara glad för min lillasyster, på hennes dag då hon faktiskt har en bra relation med mamma och då kan hon få presenter och firas och det fick verkligen bli hennes dag ,trots hon gjort mycket dumma saker och inte varit den duktiga flickan, legat runt, festat, stulit, rubbet.
Jag insåg att det handlade inte om examens-presenter,
det handlade inte om att min lillasyster övningskör md henne jämt men aldrig med mig (vi övningskö rbåda två nu)
det handlade om att JAG behövde bekräftelse från min mamma,
att hon tycker om mig precis lika mycket som hon tycker om min lillasyster, och att hon kan förklara de gånger jag känner att "Fanny får göra allt me dig men aldrig med mig varför gör du aldrig något med mig?!" Då har jag ibland fått svaret: Jag har inte vetat om att du velat göra något med mig bara du och jag.
Så, försök fokusera på vad det är du behöver,
vad som framkallar denna ilska och besvikelse,
för jag tror inte det handlar om din syster å att hon är "the bad sister"
och att det är orättvist att hon behandlas bra, jag tror det har med din relation med dina föräldrar å göra, du kanske aldrig kände dig sedd och hörd när du växte upp, saker du aldrig tagit upp med de,
Vet dina föräldrar hur du känner? din besvikelse över hela uppväxten?
Kommunkation är oftast boven i dramat.
SaraCrash
Tue 13 Aug 2013 19:13
jag har pratat mkt med dom när jag gick i skolan ja... mest för jag inte fick använda internet och datorer och de behövde jag till mkt skolarbete, dom följde med till kuratorn i skolan och lite ställen jag gick och pratade på . Men de hände inget. Jag fick aldrig svar, inte dom jag pratade med heller. Min moster har oxå försökt att prata med dom miljoner gånger, men hon får inte heller nåt svar. Dom har slagit mig, straffat mig bara helt plötsligt när jag inte vet vad jag gjort för fel, sagt att jag förtjänar inte att äta mat för jag inte har gjort de och de och de. Jag har tjuvlyssnat på dom ibland när dom suttit i garaget och rökt och pratat om mig.. hört hur dom sagt att jag är en plåga och önskat att jag bodde nån annanstans m.m Dom har inte ens straffat min syster för NÅT... även fast hon skiter i att komma hem i tid, skolkar osv då blir de bara att hon fortsätter sitt beteende och gör vad hon vill för det händer ju ändå inget.
Anonymous
Tue 13 Aug 2013 21:32
Oj, låter som de projicerar över allt på en av sina barn :S
Vill du verkligen ha en moped av de människorna som sger sånt åt dig? känns det inet mer respektfullt, mot dig själv om du klarar dig u tan de, går vidare, accepterar att de behandlat dig jätterespektlöst å illa, och nu är deras andra dotter deras lilla ängel som får allt, men det gör inget för edu har eget liv och de behöver inte vara en de lav det
Vill du verkligen ha en moped av de människorna som sger sånt åt dig? känns det inet mer respektfullt, mot dig själv om du klarar dig u tan de, går vidare, accepterar att de behandlat dig jätterespektlöst å illa, och nu är deras andra dotter deras lilla ängel som får allt, men det gör inget för edu har eget liv och de behöver inte vara en de lav det
Anonymous
Tue 13 Aug 2013 18:48
Hm bor du hemma? Eller bor du i eget boende? har du jobb? Om du har allt detta så bryt med familjen! Om de håller på så mot dig så är det inte värt det tycker jag! För din egen skull menar jag!
SaraCrash
Tue 13 Aug 2013 18:50
bor i egen lägenhet.. har inte jobb. Jag har inte så många vänner, så dom är dom enda jag kan vända mig till om de är nåt.. så jag vill inte bryta helt :/ men står dom inte jättenära heller. är nåt mitt i mellan.
Anonymous
Tue 13 Aug 2013 19:22
Inget men jag menade att om du skulle få jobb så skulle du enklare bryta med dem menar jag. Då har man ju större chans att få vänner och så med jobbarkompisar och så!
Emzizz1
Tue 13 Aug 2013 18:36
Älskar ditt hår *-*
Men jäklar vad orättvist det ska vara. Dom borde ju satsa på att skaffa körkort till dig istället. STAY STRONG <3
Men jäklar vad orättvist det ska vara. Dom borde ju satsa på att skaffa körkort till dig istället. STAY STRONG <3
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emot-mobbning/515688267/