Sunday 25 August 2013 photo 1/1
|
Många unga tjejers värsta mardröm är att vara tjock och ful, det märks för det är den bild de beskriver sig själva med.
Det är deras självhat. Att kalla sig själv för tjock och ful är det mest självhatande och mest fruktansvärda ord man kan ge sig själv i världen av tonårstjejer.
Oron att vara "tjock och ful" märks tydligt av på olika tonårsforum.
Det är inte din kropp det är fel på, utan din självkänsla!
Du ser dig själv som den bild du föreställer dig i ditt huvud. Det värsta du kan komma på, att vara ful och tjock. Men vad spelar det egentligen för roll? Skulle du hata dina vänner om de var fula eller skulle du inte umgås med dem om de var tjocka? Är man mindre värd om man är överviktig? Är inte personligheten det viktigaste?
Om det var en vän som kallade dig tjock eller ful så skulle du tycka att den kompisen var riktigt elak, och du skulle förmodligen sluta umgås med den personen. Men nu är det du själv som säger de sakerna.
Du behandlar dig själv illa, du är elak mot dig själv.
Man måste lära sig att inte vara så självkritisk, att bli vän med sig själv.
Ge dig själv positiva kommentarer! Ifrågasätt alla negativa tankar du har!
Fundera ett tag på vad det är som gör dina vänner till en bra vän?
Är det deras hårfärg, deras vikt? deras kroppsform eller något annat i deras utseende?
Eller, är det att de är snälla, omtänksamma, har bra humor och är roliga att umgås med?
Fundera sedan på vad som gör dig till en bra vän.
Är det din hårfärg, din vikt? din kroppsform eller något annat i ditt utseende?
Eller, är det att du är snäll, omtänksam, har bra humor och är rolig att umgås med?
Att lära sig tycka om sig själv precis som man är, är inte lätt.
Men att bygga upp sin självkänsla kommer hjälpa dig att må bättre.
Jag själv kämpar för att tycka om mig själv. Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar.
För några år sedan kunde jag inte ens se mig själv i spegeln, jag klarade inte av att gå och handla kläder, jag blundade när jag klädde av mig, badade/duschade med taklampan släckt för att jag avskydde min kropp så otroligt mycket.
Mitt självhat har varit otroligt stort, i början kunde jag inte se en enda bra sak i mitt utseende eller min personlighet.
Men tillslut kom jag till den punkten då jag insåg att "detta är inte ett liv som är värt att leva, jag måste börja gilla mig själv eller åtminstone acceptera hur jag ser ut"
Så jag kämpade, jag trälade med "fem bra saker med mig själv" övningen dag ut och dag in, i flera månader stod jag framför spegeln och sa "jag gillar mitt hår", Jag gillar mina ögon"
I början trodde jag inte ens på det. Men allt efter som månaderna gick, desto mer började jag faktiskt se att," ja, jag har ju faktiskt ganska långt hår och de tycker jag ju är fint på andra, så det är nog fint på mig med". Jag började tänka "i detta ljuset har jag jättegröna ögon, det tycker jag är jättefint"
Jag började att tycka om mig själv. Jag började se att "jag är faktiskt fin och jag duger som jag är"
Även om jag fortfarande skulle kunna räkna upp tre gånger så många saker som jag ogillar med mig själv så väljer jag att se de saker som jag gillar framför dem jag helst skulle ändra.
Jag vet att jag är fin på mitt sätt, och du är fin på ditt sätt!
Så...Är jag tjock?
Ja, Det är jag! Men det är inget fel med det.
http://saramodigh.bloggplatsen.se/2013/08/25/10116995-ar-jag-tjock/
Annons
Anonymous
Sat 31 Aug 2013 11:34
Jag skulle aldrig ens beskriva mig som något annat jag är, än Jag.
Etiketter "Du är, jag är"
de har ju fortfarande ett väldigt statiskt tänk
och vem säger vad som är tjockt? vem bestämmer det?
vem bestämmer vad som är fult?
Fokuserar hellre på att det här är jag
och jag är viktig och värdefull och okej som jag är ut och in :)
Etiketter "Du är, jag är"
de har ju fortfarande ett väldigt statiskt tänk
och vem säger vad som är tjockt? vem bestämmer det?
vem bestämmer vad som är fult?
Fokuserar hellre på att det här är jag
och jag är viktig och värdefull och okej som jag är ut och in :)
Disturbed-Angel
Sat 31 Aug 2013 14:59
Jag tror att det är viktigt att sluta vara så rädd för att vara tjock eller ful. Alla är vi olika och det är det som gör oss unika. Jorden hade blivit väldigt tråkig om alla var bleka kopior av varandra. Att vara tjock och ful är inte det värsta i livet. Man kan leva och känna att man duger och är vacker ändå. För jag är i den övertygelsen att det finns inga som är så fula som många av dem verkar känna sig, utan det finns bara olika "smaker" på vad man attraheras av.
Anonymous
Sat 31 Aug 2013 19:30
Ja, alltså, jag tror det är viktigt att sluta kategorisera sig som tjock smal fin eller ful, och bara acceptera sig själv som värdefull och att man är okej som man är! :)
Anonymous
Wed 28 Aug 2013 19:27
Wow, aldrig tänkt På de ur den vinkeln... Tack!
Teaterapa89
Wed 28 Aug 2013 14:15
Så otroligt bra skrivet... Det är ju även det en del av oss killar försöker säga till en del tjejer.. Det är många tjejer som tror att det är något fel att vara "storvuxen" eller "kurvig".. Men jag till exempel gillar tjejer som i alla fall har något att ta i.. Om man nu ska ta utseendet.. Viktigaste är ju att man trivs.. Med andra och sej själv!
Teaterapa89
Wed 28 Aug 2013 14:53
Jo det är ju det.. Och jag har ibland haft det tvärtom (Jag går inte upp i vikt så lätt på grund av min ämnesomsättning och att jag troligen har lätt att bli av med kalorier med mera). Men jag är nöjd med den jag är ^^.. Och det märks ^^
Disturbed-Angel
Wed 28 Aug 2013 14:55
Det är jättebra att du är nöjd :) Det är det som är det viktigaste.
Teaterapa89
Wed 28 Aug 2013 14:57
Jepp.. Och ett stort plus att min flickvän är nöjd med mitt utseende med ^^
Anonymous
Wed 28 Aug 2013 08:55
Jag tycker själv att det är fint med kurvor. Jag har aldrig varit jätte stor men genom hela grundskoleåren ville lärarna sätta mig på diet! Förbjuda vissa godis/mat för att de ansåg mig som för stor! Jag var väldigt lång som yngre, var längst i klassen och vägde väl 55 när jag gick i 5an. Började må dåligt något runt den tiden och jag åt och åt! Låg hemma i sängen i 2 månader när jag inte vågade gå tillbaka! Jag gick upp till 65 och i 7an hade jag blivit 166 cm och vägde 74. Bytte skola och gick ner 14 kg men började må dåligt efter ett tag igen. Nu är jag 168cm och väger 76kg pågrund av hur psykiskt dåligt jag har mått. Går på BUP en gång i veckan och pratar samtidigt som jag går igenom utredning om ADHD. Nu ska jag börja träna och gå ner till min normala vikt, även för att jag gillar träning! :)
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emot-mobbning/515871439/