vet inte hur jag ska börja, men i alla fall. Jag är trött på att bli bort vald och glömd. Allt går verkligen före mig, känner mig så värdelös. Till och med min bästa vän väljer andra före mig, nej nu skiter jag i alla o jag vet att jag klarar mig själv. har du/ni inte tid för mig nu kommer ni inte ha det sen heller och när ni väl vill vara med mig kommer jag inte finnas där för er. fan vill inte må så här.

Är du öppen och BERÄTTAR hur du känner för dina vänner
eller ska de tankeläsa dig?
De kan tolka det som att det är DU som tar distans från de, för att du inget säger ,kom ihåg att våga vara äkta och ärlig, för att ha en chans till ett nytt resultat! <3

jag vet exakt hur det känns, mina kompisar väljer också mig före alla andra, och om det är bestämt att jag ska träffa någon och sen plötsligt får jag besked om att den ska träffa någon annan trots att det var bestämt att jag och den skulle träffas.
Man känner sig så oviktig och onödig när det gör så! :/

Om du vill prata så finns jag här, jag vet exakt dendär känslan,kram <3

Jag vet hur det känns att känna så. Men på senare tid har jag börjat förstå att det kan vara mitt eget fel. Att min rädsla för att bli bortglömd även gör att jag inte vill vara ivägen för de jag tycker om och att jag på så sätt håller mig i bakgrunden. Vilket felaktligen kan tolkas av dem som att jag vill vara ifred och inte vill ta den plats jag egentligen vill ta. Jag kan ofta sitta och hoppas på att någon av mina vänner ska kontakta mig, för varför ska jag alltid kontakta dem? Men de känner troligtvis samma sak så därför kontaktar ingen den andra. Jag har lärt mig att vänskap är något man får jobba för och att man måste vara lite på ibland om man faktiskt vill umgås med vissa personer. Man måste lära sig att ta plats och bli sedd för annars hamnar man i glömska. Och man måste lära sig att bara för att man kanske inte ses så ofta så betyder det inte att man inte är en omtyckt vän. ^^ men jag vet, det känns fett drygt när man antingen aldrig blir frågad om man vill hänga med och hitta på något. Eller om man är med någon som är med flera andra och man känner sig utanför och hamnar bakom. Men när man känner sig utanför och hamnar bakom så är det ett tecken på att man tillåter det hela. Man måste ta mod till sig och våga ta plats. ^^ Det är något som jag själv måste jobba på med.

men stackare :/ finns om du behöver ha nån att prata med, exakt så som du har det har jag det med, så vet hur det känns, och hatar verkligen se folk må dåligt :7 plus så gillar jag att hjälpa andra och är bra på det säger många :) :) och har gått igenom ett helvete i mitt liv så vet hur det känns att må dåligt, och därutav så hjälper jag as många som mår dåligt ! :)