December
Thursday 24 December 2009 photo 1/1
|
Va kvar på samma plats,
men jag har kämpat och slitigt.
jag vet att det blir bättre men de känns inte hittills.
jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss, när jag tänker på dagen nånting hände mellan oss.
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte,
vi bröt av våra band och dom gick av på mitten,
jag har kastat våra bilder jag har saknat och glömt,
att det var du och jag mot världen som kämpade till dötts!,
du högg mig i ryggen,. vad var de som hände?,
jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner,
du har förändrats så mycket jag vet knappt vem du är,
vart tog den personen vägen som alltid fanns där?
jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet,
du förlorade min tillit när du släppte min hand,
och jag vet mycket väl att jag en dag kommer att le,
men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
När livet sviker är det bra att vara två, men andra halvar av mig slutade förstå, att när en vän försvinner finns de inte mycket kvar,
och jag tänker på dig mer för varje dag.
men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen,
vi gick skilda vägar, greppa tag i andras händer.
jag försökte göra allt, men allt blev bara fel,
löften om att bry sig, som inte längre finns mer.
va ärlig mot dig själv vad det såhär det skulle bli??
i så fall trodde ja fel om hela dig och ditt liv, du var en ängel för mig så varför hände dethär?
ett misstag som förändra allt, hela min värld.
såklart jag vill va vänner, men du ser det är så svårt, för varje gång vi ses, river du upp gammla sår!,
ALLA minnen stanar kvar och alla stunder som vi skratta,
det var du och jag till döden, vill aldrig ha någon annan!
när livet sviker är det bra att vara två, men ena halvan av mig slutade förstå....
men jag har kämpat och slitigt.
jag vet att det blir bättre men de känns inte hittills.
jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss, när jag tänker på dagen nånting hände mellan oss.
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte,
vi bröt av våra band och dom gick av på mitten,
jag har kastat våra bilder jag har saknat och glömt,
att det var du och jag mot världen som kämpade till dötts!,
du högg mig i ryggen,. vad var de som hände?,
jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner,
du har förändrats så mycket jag vet knappt vem du är,
vart tog den personen vägen som alltid fanns där?
jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet,
du förlorade min tillit när du släppte min hand,
och jag vet mycket väl att jag en dag kommer att le,
men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
När livet sviker är det bra att vara två, men andra halvar av mig slutade förstå, att när en vän försvinner finns de inte mycket kvar,
och jag tänker på dig mer för varje dag.
men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen,
vi gick skilda vägar, greppa tag i andras händer.
jag försökte göra allt, men allt blev bara fel,
löften om att bry sig, som inte längre finns mer.
va ärlig mot dig själv vad det såhär det skulle bli??
i så fall trodde ja fel om hela dig och ditt liv, du var en ängel för mig så varför hände dethär?
ett misstag som förändra allt, hela min värld.
såklart jag vill va vänner, men du ser det är så svårt, för varje gång vi ses, river du upp gammla sår!,
ALLA minnen stanar kvar och alla stunder som vi skratta,
det var du och jag till döden, vill aldrig ha någon annan!
när livet sviker är det bra att vara två, men ena halvan av mig slutade förstå....
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emperess/432791887/
Visa toppen
Show footer