jag ville göra dig stolt men du ville se mig svag,

för kärleken till dig mamma byggdes upp till mer än hat,

jag har så många frågor men är rädd för att ställa dom, så fort ja visar känslor börjar svarta cirkeln snurra runt.

minnen dyker upp lite här och där och varstans, mamma & pappa ni finns inte till hands, jag vill ha eran kärlek men den finns nån annanstans, jag har letat och sökt och ja har letat lite till,
men spänningen kommer aldrig loss ändå, kanske är de för att ja förut slog och så, eller sitter det här på helt andra grunder,? jag vill inte ha er två kvar allting går sönder,
men ja har blivit äldre, nu kan ja se på avstånd, varför saker gick fel och varför jag tog avstånd.

ett barn som blir slaget de lär sig att slåss, så lärde vi oss, så lärde vi oss..
ett barn som kritiseras, de lär sig att fördömma, kanske är det lika bra att bara glömma.
ett barn som hånas, de lär sig mer än blyghet kanske finns de nått i alla oss som ingen annan vet.!
ursätts du för ironi? får du dåligt samvete jämt, kanske var de detta gud hade bestämt, att aldrig få förtroende, ja tappar mitt om och om igen, kanske var de för att pappa var så sträng. ..

älskar dig av hela mitt hjärta <3!