Ibland blir man bara riktigt bitter på livet. Man blir sådär bitter för att man trodde att nu ska livet bli gött, och så blev det inte det. Och så inser man att man har mycket kvar innan man, så att säga, är färdig med sig själv. Eller iaf kommer i närheten av att vara färdig.

För kan man ens bli färdig med sig själv? Mitt mål i livet är att jag ska bli så färdig att jag kan känna (när jag ska gå över till att inte leva då) att jag har levt mitt liv utan att vara osann mot mig själv, alltså att jag har gjort det jag har velat och det jag har mått bra av. Men då måste jag göra det jag vill och det jag mår bra av varje dag. Och det är ju ganska bra att lyda mina egna känslor, för som alla märker går ju tiden vansinnigt fort och rätt var det är så är livet slut. Och om livet är slut och jag inte har gjort det jag velat, utan bara gjort det jag inte velat eller det jag inte mått bra av, då kommer jag ångra mitt enda liv. Och det vore ju lite tråkigt. (Hur kul kan det vara att ligga på sin dödsbädd, sin sista tid, och behöva ödsla sin allra sista energi på att ångra sig, när man skulle kunna lägga den på att glädja sig?)

Därför blir jag bitter, för alternativen jag hade just nu ledde alla till att jag inte skulle må bra, men ett utav dom kommer göra att jag mår bra sen. Men vetskapen om att jag tagit rätt beslut och inte bara gjort vad som skulle varit lättast i stunden, gör att jag mår lite bättre iaf. Men fan inte bra.

Och man blir ju så jävla bitter när det är myggor i lägenheten!!

Annons

The photo has no tags

October 2008