September
Sunday 24 January 2010 photo 1/1
|
Pappa, min älskade pappa. Jag kan inte förstå att du är borta, varför just du och varför just nu?
jag behöver dig verkligen, för det finns så mycket jag vill fråga dig så mycket jag vill säga dig. Varje dag tänker jag "ja jag måste berätta för pappa" men sen kommer jag på att du finns inte där hemma när jag kommer hem. Du lyssnar säker vad jag säger men jag får inget svar...
16 dagar sedan du försvann från oss, 16 dagar sen jag fick ett besked som krossasde mitt hjärta och tyvärr det hjärtat kommer aldrig bli helt igen, för du fattas pappa, jag vill att du ska vara här varje dag, kunna säga pappa och att någon svarar..
Allt är helt tomt, vet inte vad jag ska säga vet inte vad jag ska göra. För det enda som jag vill är att du kommer hem igen, allt allt blir som det var för 17 dagar sedan, jag vill att allt ska gå tillbaka som det alltid har varit inga tårar ska finnas utan glädje och skratt. Men nu finns bara längtan och tårar, tårar som rinner nedför mina kinder och som aldrig tar slut.
kan du inte bara knacka på dörren och säga "jag är hemma igen och jag kommer aldrig lämna er igen!" men tyvärr de orden får jag inte höra. Hur mycket jag än vill att det ska hända.
Men pappa jag vet att du har det bra i himlen och att du kollar ner på oss och är med oss varje dag som går. Och i mitt hjärta där kommer du ALLTID att finnas för jag älskar dig pappa.
Du är verkligen den bästa pappan och nu är du den bästa änglapappan som man kan tänka sig, som jag älskar och tänker på varje dag som går. Det går inte att förklara hur jag egentligen känner, och hur ledsen jag verkligen är. Jag kankse skrattar, men kan ju säga att inom mig döljer jag sorgen. Varje dag innan jag går till skolan klistrar jag på ett fejkat leende och går sedan, när man kommer hem tar tårarna över! <3
Jag älskar dig pappa jag bara önskar att jag se det oftare till dig, men det är sånt man tänker på i efterhand. men egentligen vem tror att något sånt här ska hända? Nej ingen man kan inte föreställa sig detta, att man en dag har förlorat någon som man älskar och som man tycker så mycket om och någon som betyder så otrligt mycket för en, för allt är som en hemsk mardröm. En mardröm som kommer tillbaka varje dag... :/
Pappa jag älskar dig! <3
24 mars 1950 - 8 januari 2010
jag behöver dig verkligen, för det finns så mycket jag vill fråga dig så mycket jag vill säga dig. Varje dag tänker jag "ja jag måste berätta för pappa" men sen kommer jag på att du finns inte där hemma när jag kommer hem. Du lyssnar säker vad jag säger men jag får inget svar...
16 dagar sedan du försvann från oss, 16 dagar sen jag fick ett besked som krossasde mitt hjärta och tyvärr det hjärtat kommer aldrig bli helt igen, för du fattas pappa, jag vill att du ska vara här varje dag, kunna säga pappa och att någon svarar..
Allt är helt tomt, vet inte vad jag ska säga vet inte vad jag ska göra. För det enda som jag vill är att du kommer hem igen, allt allt blir som det var för 17 dagar sedan, jag vill att allt ska gå tillbaka som det alltid har varit inga tårar ska finnas utan glädje och skratt. Men nu finns bara längtan och tårar, tårar som rinner nedför mina kinder och som aldrig tar slut.
kan du inte bara knacka på dörren och säga "jag är hemma igen och jag kommer aldrig lämna er igen!" men tyvärr de orden får jag inte höra. Hur mycket jag än vill att det ska hända.
Men pappa jag vet att du har det bra i himlen och att du kollar ner på oss och är med oss varje dag som går. Och i mitt hjärta där kommer du ALLTID att finnas för jag älskar dig pappa.
Du är verkligen den bästa pappan och nu är du den bästa änglapappan som man kan tänka sig, som jag älskar och tänker på varje dag som går. Det går inte att förklara hur jag egentligen känner, och hur ledsen jag verkligen är. Jag kankse skrattar, men kan ju säga att inom mig döljer jag sorgen. Varje dag innan jag går till skolan klistrar jag på ett fejkat leende och går sedan, när man kommer hem tar tårarna över! <3
Jag älskar dig pappa jag bara önskar att jag se det oftare till dig, men det är sånt man tänker på i efterhand. men egentligen vem tror att något sånt här ska hända? Nej ingen man kan inte föreställa sig detta, att man en dag har förlorat någon som man älskar och som man tycker så mycket om och någon som betyder så otrligt mycket för en, för allt är som en hemsk mardröm. En mardröm som kommer tillbaka varje dag... :/
Pappa jag älskar dig! <3
24 mars 1950 - 8 januari 2010
Comment the photo
Ta hand om dig,tänker på dig. Jag förstår att det är svårt,och det kommer ta tid att klara av sorgen men du kommer klara det fina flicka! <3
Älskar dig vännen min <3
<33, ja det är det och det kommer det göra, tack. Älskar dig vännen <333 :)
jag älskar dig <3
jag vet hur det känns att man "fejkar ett leende" när man är i skolan och sen grinar när man kommer hem, men för dig är det ju ngt mycket hemskare som hänt än för mig.
finnnnnns alltid för dig, även om vi inte träffats i verkligheten! <3
<br />
ja usch det är hemkt, men gumman nått som har hänt :(<3<br />
<br />
tack gumman, jag finns för dig också ska du veta <33
39 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ems1991/439299553/
Visa toppen
Show footer