Thursday 25 March 2010 photo 1/1
|
Konfunderande och oviss ter jag mig inför dig.
Allt bara för att behålla det tunna sken av mystik jag utstrålar.
Men det är ju inte dig jag drömmer om,
jag ber om förlåtelse för de synder jag fått dig att begå.
Men strömmen och alla stereotyper jag förväntas
leva upp till kräver sitt,
och jag spelar rollen som svinet alla älskar.
Självförakt,
osäkerhet och ett visst bekräftelsebehov
är det jag ser när jag blickar in i spegeln.
Aldrig ett äkta leende,
aldrig ett ljust glimt i ögat.
Men nu så går alltid på automatik,
mekaniskt flinar jag åt sällskapet
och höjer glaset.
Jag uthärdar endast glömskan
som alkoholen länder mig,
nykterhet är oavlåtligen underskattat.
Men sedan när dimman lagt sig,
när illamåendet och huvudvärken träder in,
då känner jag endast lättnad, för det är såhär jag mår inuti skalet.
Men nu när solen börjar värma världen
och gräset börjar gro,
då hoppas jag att jag också blommar ut i grönska,
och kan le äkta igen.
Jävligt bra skrivet btw!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/enigmaticsmile/449537414/