Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Anna och två barnbarn kom för att hälsa på. Sofia vill göra sig fin i solen.
Att borsta håret är viktigt.
Här är vi vid Ponta de pargo, en fyr allra längst västerut. Här är det en bra bit att ramla i vattnet om man nu skulle göra det.
Tur att de håller i varandra.
Anna och barnen bestiger berg i Porto Moniz.
Ständigt solig trädgård.
Nezpres tror jag att frukterna från detta träd kallas.
Många citroner men de flesta fortfarande gröna.
Ständigt denna utsikt.
Det gäller att skämma bort sig själv.
En skymt av den beskurna änglatrumpeten.
Ständigt denna utsikt.
Och ständigt denna sol.
Kyrkan i Garachicko skymtar mellan vinlöven.
Tomatsoppa i Ribeira Brava.
Ödel Knödel vill bo i mina skor.
Ribeira Brava från ovan.
Man bygger en ny väg till vår by. Alla, nästan, är glada. Nu ska man slippa att gå så långt till bilvägen.
Senhora Dulce kom med soppa och årets vin.
Ständigt denna utsikt.
Barnen på den 580 meter höga havsklippan Cabo Girao.
Här ser man nästan hur högt det är.
Pumpasoppa på g.
Anna vill gärna åt Sofias glass.
Vår kyrka i Estreito de Camara de Lobos.
Besök i Estreitos saluhall resulterar i tomatsoppa.
På norra delen av ön, i Sao Vicente, lyser solen också.
Senhora Dulce har varit hemsömmerska och gjort Madeirabroderier i hela sitt yrkesliv. Här visar hon den fantastiska duk som hon håller på med.
Max och jag gick Levada de Norte. Han tyckte om att det var hemska stup. Att morfar halkade i leran och var på väg att drutta utför var nästan ännu mer kul.
En vacker vandring.
Bakom Max, långt där nere, Camara de Lobos.
Man blir trött av att gå. Då är det inte bra att återvägen avslutas med rena bergsbestigningen.
Manuela gör juice åt barnen.
En av Manuelas vackra orkidéer. En ny sort, sade hon.
"Vardagsrummet". Senhora Dulce är på besök hos sin gamla, sjuka syster varje dag. Hon är alltså Manuela och Cecilias moster.
Linbanan till Monte för att roa barnen. Sedan tog vi en linbana till och hamnade…
…i den botaniska trädgården.
Man kan också fika där.
För att glädja @masart och @tant-tagg visar jag att det regnar på vägen tillbaka i linbanan. Men regnbågen visar att solen inte är långt borta.