Vi har alla en del skelett i våra garderober.. vi har alla vår fel och brister, våra gamla misstag att hålla reda på. och vi har alla sviktande tankar om andra och oss själva.. jag vet mina fel, jag kan dom utan och innan, och ni vet nog era. Vad är det då för mening med att peka ut dom för varandra? vad vinner vi på det? stärker det våran egna självkänsla? tror vi att vi berättar något nytt? intalar vi oss att vi hjälper varandra? jag tror vi intalar oss en massa skit, för oss själva och för varandra för att vi helt enkelt inte har något annat, bättre att göra. en del dricker för mycket, en del dricker inte tillräckligt, en del har skev självbild, en del skev självkänsla. somliga äter när de är ledsna, somliga äter inget alls, somliga gör sig själv illa, somliga gör andra illa. jag hetsäter när jag är ledsen. jag äter när jag är uttråkad. jag skäms när jag ätit, och äter sedan mer för att döva skammen. jag tänker att jag ska banta men klarar det inte, äter då mer av skam. jag andvänder tv-serien "vänner" som vertyg för att inte gå till kylen när jag tror att jag behöver äta något. jag äcklas när jag ser mig i spegeln. jag gråter när jag blir arg. jag är långsint och minns när mina vänner gör mig fel. jag avundas många av mina vänner när de gör något jag inte klarar av. jag hatar mig själv när jag kräver er uppmärksamhet. jag skäms när jag tänker på hur jag uppför mig i vissa samanhang. jag har en usel självbild och lika dåligt självförtroende. jag tror jag är mer värd om jag gör välgörenhet. jag skäms över att jag en gång gjort mig själv illa. jag hatar att erkänna att jag är sämre än jag vill och tror. jag hatar att jag ibland är nöjd med något som jag inte förtjänar. men det som är min största brist är att jag inte värdesätter mina vänner tillräckligt högt.

Annons

The photo has no tags

October 2008