Döden är orättvis, de som förtjänar att dö lever och de som förtjänar att leva dör.
år 2000 dog världens bästa pappa, och jag mår fortfarande dåligt över detta.

 När ska chocken lägga sig? När kommer jag över detta? I 8 år har jag kämpat och ändå minns jag den dagen lika starkt som om det hade hänt förra veckan. Fotbollsmatchen jag aldrig fick spela, telefonsamtalet, korridoren... allt.

 Ingen kan förstå denna smärta, jag vill slå ihjäl allting, när ska jag förstå att han är borta? Att jag aldirg kommer se honom igen...
 Folk säger ofta att de vill dö, men har de då själva upplevt döden? Upplevt smärtan kring döden?

Jag förstår inte hur man kan skoja om något så allvarligt.

Jag tror ingen förtjänar alternativt inte förtjänar att leva.

Det är något man aldrig kommer över, när man förlorar en förälder skapar det ett hål som aldrig kommer fyllas. Det där med att förstå att folk faktiskt är borta är nog ganska individuellt, jag har svårt att förstå att folk försvinner, jag kommer nog aldrig kunna acceptera att min pappa är borta. Men för vissa kan det nog gå att acceptera det där. När man själv har så mycket erfarenhet av döden kan det vara svårt att förstå att man kan skoja om något sådant, men om man kan skoja om svåra saker gör man oftast sakerna lite lättare. Då jag upplevt döden så ofta har det lett till att jag har skapat en sorts likgiltighet inför döden, samt att just döden är något som ständigt är närvarande och man aldrig kan veta när man själv eller någon som står en nära försvinner.

Att förlora någon man älskar är hårt, och man ska aldrig säga till någon att "du kommer över det", för det gör man inte. Det du kan göra är att gråta ut och minnas allt det glada med honom, istället för att sörja att han är borta... Spara minnena av honom och gläds åt dem, jag tror han skulle vilja att du hellre mindes honom med kärlek och glädje än med smärta. :)