Ja, helt jäkla knas... ska man, som vanligt, bara ge upp? Det vore så enkelt. Jag betvivlar starkt att jag är rätt man att fortsätta den väg jag valt. Inget fel på tänkandet. Inget fel på den innerliga glöden. Ingen att bolla mina ideer med. Kanske är det just det som saknas. Kanske inte?

Jag förväntade mig en nystart men möttes av ett dån. Det förflutna kallar som kyliga vindar i nacken och jag har fortfarande tonvis med saker att stå i innan jag ens kommit ikapp där jag borde vara. Inte heller har det gått så bra med att hänga med i dagsgöran. Kanske ska jag skylla det på någonting. Kanske inte?

För mycket vardagliga ting stör mig: Höga tuggningar. Katthår. Bittra miner. Snidiga kommentarer. Dålig sömn. Trångsynthet. Klagomål. Få timmar på dygnet. Cravings. Avsaknaden av medlidande. Ensamheten. Finnar. Ful. Hår. Pengar. Kläder. Disk. Folk som inte äter upp. Frustration. Kommunikation. Kärlek. Hat. Förståelse. P.Diddy. Raggningar. Ytlighet. Kyla. Matvanor. Kanske för många tankar. Kanske inte?

 

Träna. Äta. Alkohol. Spela menlös dator. Det är mina droger som tar mig vidare.

 

Ingenting fungerar inte likt det system jag vill ha. Jag maler på som ett köttätande monster. Likt en industri vars matrialkostnad inte kan gå ner, vars arbetsåtgång inte kan förbättras. Där arbetaren tvingas till svält. Där alla går på knä. Där maskinernas ledare bara skriker: Framåt, framåt!

 

Om man endå bara hade nått svar på varför?

Håller helt klart med om att det finns grymt mycket att störa sig på. Den svåra biten kommer in när man försöker hitta saker man inte stör sig på - utan snarare trivs riktigt bra men och uppskattar.

Att ge upp känns dock ganska tamt - Jag tänker ofta på hur svenska folket hade det för 100 - eller till och med bara 50 år sedan, och jämför det med dagens samhälle. Mycket finns kvar - men ännu mer har förändrats och gått framåt.



Har man idéer om hur samhället ska vara byggt så är det bästa att skaffa sig en roll där ens åsikt väger tungt. Själv har jag enormt mycket synpunkter på grundskola och gymnasier - mängder med punkter som kan och bör förändras för att passa alla. Förövrigt hade mitt dygn startat klockan 10 och slutat klockan 02.00 om jag fick bestämma. 07.00-23.00 funkar helt enkelt inte för mig - jag är ett nattdjur och är som piggast sena kvällar vilket resulterar i sömnsvårigheter. Men samhället är ju som bekant inte byggt för alla - det krävs att någon tar tag i det och slåss för att det ska ändras, annars finns det ingen anledning att ändra något som redan fungerar för majoriteten. Precis på samma sätt som världen blir mer och mer handikapanpassad - medan man förr i tiden hellre gömde eller tog livet av sina barn om man fött ett barn med fysiska eller psykiska problem av något slag.



Världen anpassas mer och mer efter individuella behov, men det är en långsam process.



Jag gillar vad du skriver - fortsätt ifrågasätta, men glöm inte se det positiva ;)