Salongmisärens riddare skrittar över de kvarvarande efterlevorna av det gångna försöket, misslyckade försöket, spillrorna, benen, inälvorna, hjärnsubstansen, levern och blodet nedsmetar den icke-naturliga stenformationen, svart mot rött äro ingen skönhet i detta bistra landskap och prästens ord äro lika tomma som hans själv, av vidlyftighet snärjda bekräftelser på en värld som vi satt på pediestal, vid sidan om allt vett och etikett, för offret är lika dött ändå. Vi offrar dig barn, som en sista utväg, en utväg ur vår tomhet, och inbördes likgiltighet, vår affekt av spyor och allt kaos, alla bilar på alla vägar och alla dessa människor, nakna under kläderna, slagna under huden och blicken, allt detta tjat om ögon, som om något skulle kunna se ut ur vad som synes med och alla dess tomma ord som av sjukdomens förnedrande inte vågar visa sig utanför galenskapens låsta dörrar och institutionernas torra diagnoser och dess meningslöst påfunna fel, som vi kalla sjukdomar, institutionernas återvunna, nedmalda och ny producerade papper härjar ensamma i de ensliga grändernas förlorade oskuld, där vi gräver i varandras avfall för att finna föda och en tröst för dagen är dånet mellan käppen och lyktstolpen eller stönet från fjärde våningen med öppet fönster och råttorna flyr undan lika lite då som nu. Salongmisärens riddare vet inte längre var de befinna sig, i en ode till uppgivenhet slappar all skrynklig hud ned på golvet bland spyorna, ölstopen och barnen, skrikandes, oförstående, inte vilsna i sina mål som de andra och avundsjukan uppkommer ur detta faktum och sprider sig som ett gift mellan de till synes oskyldiga besvärjelser som domderar den kausala tonen i detta monumentala skådespel, ty dånar det gör det, det dånar om bilarna, svordomarna, klatchen av spyorna som når laminatgolvet, barnskriken, fisarna, förvillelserna samt de enorma kött och soppberg vi bekänner vara de verkliga invånarna, skilda från de siffror, på de papper som vi glömde hemma, på frugans nattduksbord, som hatar dem. Vi offrar dig människa, ty du äro intet annat än kött och blod och gud vara dig nådig, om du bara sätter dig.

Annons

The photo has no tags

March 2009