hur fan kan det va mitt fel, jag har aldrig snackat med ungen, hur kan det då va mitt fel att ni inte snackar. du berättade ju själv varför han va sur på dig, hur fan kan det då va mitt fel. bara för att det för en gångs skull går bra för mig å dåligt för dig behöver du ju inte ge mig skiten för det. men tack för att du fick mig att inse efter alla dom här åren vem du egentligen är. jag kommer aldrig kunna säga att jag hatar dig för hata är ett jävligt starkt ord, jag vet att du hatar mig å så. men jag kommer aldrig kunna hata en människa som har ställt upp så mycket för mig, det kan jag bara inte göra. å när vi satt hemma hos mig så kändes det ett tag som att vår vänskap kanske skulle kunna hålla nu, dock så hade jag ju fel, men jag är fortfarande jävligt glad för att du tog dig tid att sitta å prata med mig, jag säger inte förlåt med det här, jag vill mer säga att jag är glad för våra stunder men det är fan i mig bäst att vi inte är vänner mer. jag vet att det är svårt när man ses så mycket som vi gör å när vi har samma vänner, men det är så jävla omoget av dig att bli sur på dina vänner när dom är med mig med tanke på att det är mina vänner också, å dom har rätt till att va med vem dom vill, men bara för att vi är osams så behöver du ju inte försöka förstöra mitt liv . men jag skiter i dig nu, du kan hålla på hur mycket du vill, du kan inte skada mig, å jag är definitivt inte rädd för dig. men en sak ska du ha klart för dig, det är mina vänner också, så tro inte att dom kommer välja dig framför mig. å en sak till snacka inte skit om mig för att jag tänker inte snacka skit om dig, för du vet skit snack kommer alltid fram. men ha ett bra liv för det lär jag ha nu när du är ute ur det.

Hur fan vet du att det var till dig ?