Wednesday 3 December 2008 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Den viktigaste relationen i vårat liv är realtionen till oss själva.
Alla människor behöver bekräftelse, beröm och uppmärksamhet vare sig dom är liten eller stor, så är det bara. Men desto äldre man blir desto svårare är det att visa att man behöver det.
En liten bebis skriker/gråter då den behöver kärlek/omtanke. Medan ett barn bråkar/skriker för att få uppmärksam. I och med att man blir äldre så mognar man, man kan inte längre skrika för att få den uppmärksamhet man behöver, eftersom folk runt omkring en skulle uppfatta en som galen då.
Men bara för att man inte längre visar att man behöver bekräftelse, uppskattning och så vidare betyder det inte att man inte längre är i behov av detta.
Skäms inte för att visa behov av bekräfelse.
Behovet av bekräftelse är en mänsklig nödvändighet
Alla människor är egoistiska, tänker i första hand på sig själv och deras eget välmående. En del kan bara inte erkänna att det är så. Genom att gå runt och tycka synd om sig själva så glömmer man bort personerna runt omkring sig. Detta skapar en ond cirkel, man glömmer bort att tala om för dom man bryr sig om hur mycket dom betyder för en och hur mycket man uppskattar att ha dom i sitt liv osv.
Och detta leder oss till dålig självkänsla.
Dålig självkänsla är väldigt vanligt, vanligare än man tror. Det är många som ser sig själv som ingenting. Som tänker att deras existens inte spelar någon roll, att ingen skulle märka om dom försvann för dom gör ändå ingen nytta här i världen.
Dålig självkänsla utvecklar en rädsla. en rädsla för att misslyckas, göra bort sig. Vad är så farligt med att misslyckas egentligen? Försöker man och misslyckas så har man åtminstonde försökt. Annars sitter man kanske där om 10år och undrar hur det hade varit ifall man hade vågat, vågat att ta steget. Kanske hade ens liv sätt annorlunda om man bara vågat ta det där lilla steget som just då kändes som en hel trapp? Men då är det redan försent.
Jag säger bara, sluta vara rädd för att misslyckas. Våga chansa! Ingen kan göra bättre än sitt bästa så är det bara!
Genom att aldrig våga så bygger man en mur runt sig själv. Ett nytt lager för varje gång man inte vågar, till slut så har man byggt en så stark mur som inte går att ta sig igenom.
Och det allra viktigaste av allt är, våga vara dig själv! Det är många som är rädd för att vara sig själv, för visade dom sitt rätta jag, så kanske ingen skulle tycka om dom. Men det är det dummaste man kan göra! Tänk dig själv, att vara någon annan än sig själv hela dagarna. Det leder inte till något bra, dina så kallade vänner är inte dina vänner, för ingen känner dig på riktigt. Och efter flera år av skådespeleri känner du inte ens dig själv längre.
Så jag säger bara var dig själv så lyckas du bäst!
Den viktigaste relationen i våra liv är trots allt relationen till oss själva.
Lär dig älska dig själv innan du älskar någon annan!
Lev ditt eget liv, ingen annans liv!
Världen är ett pussel,
varje människa är en bit.
Motivet det är vackert,
men jag hör inte dit.
För jag har egna tankar,
i färg med fel nyans.
Jag saknar inte vänner,
men passar ingenstans.
Alla människor behöver bekräftelse, beröm och uppmärksamhet vare sig dom är liten eller stor, så är det bara. Men desto äldre man blir desto svårare är det att visa att man behöver det.
En liten bebis skriker/gråter då den behöver kärlek/omtanke. Medan ett barn bråkar/skriker för att få uppmärksam. I och med att man blir äldre så mognar man, man kan inte längre skrika för att få den uppmärksamhet man behöver, eftersom folk runt omkring en skulle uppfatta en som galen då.
Men bara för att man inte längre visar att man behöver bekräftelse, uppskattning och så vidare betyder det inte att man inte längre är i behov av detta.
Skäms inte för att visa behov av bekräfelse.
Alla människor är egoistiska, tänker i första hand på sig själv och deras eget välmående. En del kan bara inte erkänna att det är så. Genom att gå runt och tycka synd om sig själva så glömmer man bort personerna runt omkring sig. Detta skapar en ond cirkel, man glömmer bort att tala om för dom man bryr sig om hur mycket dom betyder för en och hur mycket man uppskattar att ha dom i sitt liv osv.
Och detta leder oss till dålig självkänsla.
Dålig självkänsla är väldigt vanligt, vanligare än man tror. Det är många som ser sig själv som ingenting. Som tänker att deras existens inte spelar någon roll, att ingen skulle märka om dom försvann för dom gör ändå ingen nytta här i världen.
Dålig självkänsla utvecklar en rädsla. en rädsla för att misslyckas, göra bort sig. Vad är så farligt med att misslyckas egentligen? Försöker man och misslyckas så har man åtminstonde försökt. Annars sitter man kanske där om 10år och undrar hur det hade varit ifall man hade vågat, vågat att ta steget. Kanske hade ens liv sätt annorlunda om man bara vågat ta det där lilla steget som just då kändes som en hel trapp? Men då är det redan försent.
Jag säger bara, sluta vara rädd för att misslyckas. Våga chansa! Ingen kan göra bättre än sitt bästa så är det bara!
Genom att aldrig våga så bygger man en mur runt sig själv. Ett nytt lager för varje gång man inte vågar, till slut så har man byggt en så stark mur som inte går att ta sig igenom.
Och det allra viktigaste av allt är, våga vara dig själv! Det är många som är rädd för att vara sig själv, för visade dom sitt rätta jag, så kanske ingen skulle tycka om dom. Men det är det dummaste man kan göra! Tänk dig själv, att vara någon annan än sig själv hela dagarna. Det leder inte till något bra, dina så kallade vänner är inte dina vänner, för ingen känner dig på riktigt. Och efter flera år av skådespeleri känner du inte ens dig själv längre.
Den viktigaste relationen i våra liv är trots allt relationen till oss själva.
Lär dig älska dig själv innan du älskar någon annan!
Lev ditt eget liv, ingen annans liv!
Världen är ett pussel,
varje människa är en bit.
Motivet det är vackert,
men jag hör inte dit.
För jag har egna tankar,
i färg med fel nyans.
Jag saknar inte vänner,
men passar ingenstans.