Jaha..nu sitter man här igen och skriver en truddilutt..

Jag måste säga att jag tror att den allra värdefullaste gåvan en person kan ge till en annan är sin kärlek. Kärlek är en slags vänskap innehållande passion och erotik..den är fylld med tillit, ömhet, omtanke, skratt och tårar, dyrkan m.m. Kärlek kräver massor av mod..mod att våga dela med sig av sina innersta tankar, sina innersta känslor, våga lita, våga visa, våga känna, våga dela med sig av den biten av sig själv som man inte ger till vem som helst. Kärlek är så mycket, den är både krävande och givande, underbar och komplicerad.

Ett förhållande är som en ros..skör, vacker, ömtålig..en utmaning att hålla vid liv. Kanske vissnar den en aning ibland men genom extra omtanke så överlever den och blir starkare för var dag som går. Ett förhållande kan också vara som en konstgjord plastblomma, falsk, overklig, alltid vacker på utsidan. Den blir snart tråkig då den inte är en utmaning att hålla vid liv.

Jag har väldigt svårt för att beskriva kärleken, försöker man så låter det ofta väldigt klichéaktigt. Kanske är det en känsla som helt enkelt inte är tänkt att man ska ordsätta utan en känsla man ska visa genom handlingar?

Ibland kan det kännas som kärleken gått för att inte komma tillbaka men kanske väntar den bara runt hörnet?

Annons

The photo has no tags

March 2012