Nu är jag i tredje trimestern, två tredjedelar är alltså avklarade, det känns bra :)

Men jag måste erkänna att det fortfarande känns väldigt overkligt, att jag ska bli mamma, att jag bär på ett barn i min mage.
Det borde kännas verkligt med tanke på att det är ganska uppenbart att jag har en liten i magen.
Men trots att magen börjar bli väldigt stor och sparkana och hickan går det ändå inte riktigt att förstå.
Kanske är det för att jag kallar honom/henne "bebis i magen"?
Kanske hade det varit lättare att förstå om jag visste om det är en liten pojke eller liten flicka jag bär på?

Kanske har jag så svårt att förstå att det verkligen är så, att jag ska bli mamma, för att allt känns för bra för att vara sant?
Men trots allt det där, så vet jag nog ändå, även fast jag ibland glömmer.
Det känns i alla fall sjukt underbart att jag snart ska bli mamma, och att mitt älskade hjärta snart ska bli pappa.
Att vi snart har någon i vårat liv som vi stolt kan säga att det här är någonting vi skapat, någonting fint som kommit till världen eftersom just vi två träffades.
En person som vi kommer att känna igen oss själva i, som bär på delar av våran personlighet och vårt utseende. Det är magiskt det där, att någonting kan skapas genom kärlek och sedan få kärleken som den skapades i genom att verka helt chanslös jäntemot kärleken till barnet.
För kärleken till sitt barn är nog den allra starkaste kärleken som finns.
Och även om jag inte älskar alla delar hos mig själv, så vet jag att jag kommer älska dom delarna hos mitt barn.
Jag vet redan nu, att så mycket jag kommer älska mitt barn, så mycket har jag och kommer jag aldrig någonsin att älska någon eller något annat.
Jag längtar efter dig såååå mycket <3

Annons

The photo has no tags

March 2012