Du va min bättre hälft, eller nej du är min bättre hälft kanske sämre ibland, beror på hur man ser på det. Vi är som svart o vitt, så olika men ändå så lika. Kanske va därför vi passade så bra ihop? det jag saknade hade du. Du är den jag litar mest på o fortf gör men det är inte samma sak längre. Förr kände ja att jag skulle kunna ringa när som helst ifall det va något men nu känner jag att jag inte ens kan ringa.
Det är inte direkt minnena med dig jag sakna, Dansk bussbar, påhittade katten, festerna eller något av det, utan det jag saknar mest är att vi kunde prata med varandra om allt, vart som helst o när som helst. Att vi kunde sitta o prata om allt o ingenting hur länge som helst, alla stunder på alexandra när vi pratade, nu hälsar vi knappt på varandra o det gör ont.

Det som gör mig arg är att jag inte tror att du förstår hur jag känner längre, att du förändrats. Fast det jag mest är så förbannat arg över är att jag nog aldrig kommer att få reda på varför du övergav din bästa kompis, om jag nu va det?
Att du övergav mig för en killes skull.
att du inte ens kunde ge mig lite tid, inte något men att du kunde tillbringa tid med någon annan.. varför?
jag kan inte förstå att det är du lämnade mig för en kille o kanske en annan vän, trodde inte att du skulle göra något sånt.
VAD gjorde jag för fel?!

visst, jag är inte helt felfri, har gjort några misstag men det va inte jag som lämnade en vän för en kille. och nu är det jag som sitter o skriver här. Det är sjukt.

kom tillbaka? jag klarar mig inte utan dig.

Jag älskar dig. Och jag kommer alltid att finnas här, vad som än händer.

jag finns här för dig också, o du kan ringa närsomhelst!