Var på Arn med alla ur familjen typ utom brorsan. Man kan diskutera om den var bra eller inte, men jag gillade inte den så speciellt. Hursomhelst ska inte skriva nån amatör filmkritisk recension på BDB. :P

En kritisk satir skulle jag vilja kalla det, men inslag av intressanta men icke fult "grundmålade" karaktäristiska drag som inte återspeglar vardagen på ett korrekt sätt. Jag tycker mig finna en viss politisk anspelning i denna film, då jag vet att Arn var liberal, nästan lite väl liberal. Detta tycks återspeglas i den allt mer gåtfulla, dock välskapta kvinnan vid Arns sida. En vild gissning från en utomstående vore att Arn inte är något annat än en politisk frontfigur, väl dold under utilitarism/liberalismens fundamentala kappa. Själva sensmoralen i filmen kan reflektera en dilempatikers pokes barndomsdröm gå i uppfyllelse. Ja ack, vem har inte drömt om ett sådant svindlande äventyr, långt bortom sitt fosterlands och verklighetens sanna gränser.



Vi kan diskutera och analysera via msn nån dag.



Arn - Tempelriddaren, kanonkul 4 av 5 toasters.