Friday 25 December 2009 photo 1/1
|
Idag är det juldagen, som jag hoppas hinner spendera i lilla gymmet innan vi åker till Thomas mamma och firar lilla julafton.
Måste verkligen träna, har ätit alltför mycket skit och inte rört mig speciellt mycket på väldigt länge nu.
Idag har jag verkligen bara suttit och tänkt sen jag vakna. Det är så mycket tankar som bara snurrar i mitt huvud. Just nu handlar det om min framtid, vad jag vill förändra till det bättre. Mina mål här i livet vet jag redan sen långt tillbaka. Ibland kan jag nästa hånskratta åt mina mål som en del andra i min närhet har snappat upp, det ger mig bara mer taggning till att lyckas när jag väl sätter igång mina projekt. Men det är ingen ide att jag ens nämner dom, orkar inte höra mer om vad som "snos" av dessa ideer jag har..
Nästa år har jag iaf en del planer jag bör uträtta, lär ju börja lite smått iaf.
Sedan får jag se om dessa går igenom kanske går 2-3 år innan jag sätter igång eller om jag är klar då!? Who knows..
Sedan har jag bara en massa ångest som ligger pyr, allt har med ångesten att göra. När går gränser för mig? Det har jag funderat över en längre tid. Men det börjar klarna.
Just nu så är det iaf att se till att jag börjar må bättre på min fritid. Det första steget är att jag och älskling åker till fjällen över nyår och mår som bäst. Sedan så bör jag fixa mer jobb, fast förra veckan fixa jag en till möjlighet till mer jobb men vill hellre jobba i den inriktning där mitt intresse ligger som bäst till. Så de är bara shouuut för min del nu!
Många gånger, detta år, i höst, när jag ska/är med/åker ifrån MIN FAMILJ får jag sån längtan tillbaka. Men då tänker jag; vad har jag att hämta i Flen/Övik? Vad vill jag bygga upp här /där?, Vart mår jag bäst, här/där? i helhet?. Jag själv vet ju att jag helst står på egna ben det är då jag lyckas som allra bäst. Det som triggar mig är min sjävldisciplin hela tiden. De små sakerna som jag lyckas med triggar mig bara mer att stå på mig och inte hamna i träsket. Har vart nära under hela hösten, men har inte tillåtit mig falla helt.
Det mesta jag gör får jag ingen hjälp med. Det sker bara pågrund av mig själv. Allt som jag gör eller som sker gör jag själv och det är ingen annan som gör det åt mig.
Måste verkligen träna, har ätit alltför mycket skit och inte rört mig speciellt mycket på väldigt länge nu.
Idag har jag verkligen bara suttit och tänkt sen jag vakna. Det är så mycket tankar som bara snurrar i mitt huvud. Just nu handlar det om min framtid, vad jag vill förändra till det bättre. Mina mål här i livet vet jag redan sen långt tillbaka. Ibland kan jag nästa hånskratta åt mina mål som en del andra i min närhet har snappat upp, det ger mig bara mer taggning till att lyckas när jag väl sätter igång mina projekt. Men det är ingen ide att jag ens nämner dom, orkar inte höra mer om vad som "snos" av dessa ideer jag har..
Nästa år har jag iaf en del planer jag bör uträtta, lär ju börja lite smått iaf.
Sedan får jag se om dessa går igenom kanske går 2-3 år innan jag sätter igång eller om jag är klar då!? Who knows..
Sedan har jag bara en massa ångest som ligger pyr, allt har med ångesten att göra. När går gränser för mig? Det har jag funderat över en längre tid. Men det börjar klarna.
Just nu så är det iaf att se till att jag börjar må bättre på min fritid. Det första steget är att jag och älskling åker till fjällen över nyår och mår som bäst. Sedan så bör jag fixa mer jobb, fast förra veckan fixa jag en till möjlighet till mer jobb men vill hellre jobba i den inriktning där mitt intresse ligger som bäst till. Så de är bara shouuut för min del nu!
Många gånger, detta år, i höst, när jag ska/är med/åker ifrån MIN FAMILJ får jag sån längtan tillbaka. Men då tänker jag; vad har jag att hämta i Flen/Övik? Vad vill jag bygga upp här /där?, Vart mår jag bäst, här/där? i helhet?. Jag själv vet ju att jag helst står på egna ben det är då jag lyckas som allra bäst. Det som triggar mig är min sjävldisciplin hela tiden. De små sakerna som jag lyckas med triggar mig bara mer att stå på mig och inte hamna i träsket. Har vart nära under hela hösten, men har inte tillåtit mig falla helt.
Det mesta jag gör får jag ingen hjälp med. Det sker bara pågrund av mig själv. Allt som jag gör eller som sker gör jag själv och det är ingen annan som gör det åt mig.