Thursday 22 May 2014 photo 1/1
|
Nu är min sista praktikdag genomförd, jag måste sammanfatta hela praktiken som otroligt givande. Aldrig har jag lärt mig så mycket om kultur, normer och klasskillnader som jag gjort via 50-talet 7-8 åringar.
Jag har varit i ett av Tenstas absolut värsta områden, det fanns noll eller en svensk elev på hela skolan (förskoleklass till 6:an). Det blandas språk hej vilt och barnen vet inte vad svensk innebär. Varje dag under 2 veckor har jag fått frågor som "är du muslim?", "pratar du arabiska/turkiska/indiska?", "vilket är ditt hemland?". Dessa barn kommer från krigshärjade och fattiga länder och tror att Sverige är en tillflyktszon dit människor kommer från misär, inte att man faktiskt kan vara född här. Jag har försökt lära dessa barn om att det går att vara född här, att man faktiskt bara kan prata svenska och att man inte behöver tro på någon gud.
Barnen jag sett har stora ärr på kropparna, är omskurna, vissa pratar inte ens svenska, med ångestattacker vid tex för hög ljudnivå och annat. Dessa barn är 7-8 år och kan så mycket mer och har upplevt så mycket mer än vi någonsin kan ana. Trots det är de som precis vilka ungar som helst, de är glada och livliga, gråter om de ramlar, har lika kläder som min lillebror i samma ålder och de är alldeles underbara. Det är faktiskt med sorg i hjärtat jag lämnar denna praktik. Jag har lärt mig otroligt mycket verkligen. Jag har pratat mycket med personalen om religion, kultur och invandring etc och lärt mig så mycket från "de andras" perspektiv.
Jag fick nästan lite tårar i ögonen när personalen räckte över present och ett fint kort. (Skolan och namn är utsuddade). Barnen grät när jag lämnade skolan och gav mig ofantligt mycket presenter som teckningar och annat. Har nog aldrig fått så mycket kramar som idag. Helt underbart, det här kunde jag inte tro.
Annons
Camera info
Camera NIKON D300
Focal length 50 mm
Aperture f/3.2
Shutter 1/40 s
ISO 640
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/518085541/