July
Thursday 3 March 2016 photo 1/1
|
Jag kan lika väl skriva öppet om detta nu. Jag lider av psykisk ohälsa och bär på två diagnoser som jag dagligen medicineras för och har gjort sedan i höstas. Depression samt PTSD, posttramatiskt stressyndrom.
Jag genomgick akut stressreaktion i höstas som på sikt förvärrades, trots mediciner. Nu har jag diagnosen PTSD och depression. Tack vare mina mediciner håller jag mig ändå på det torra mestadel av dygnet. Dock blev det så mycket som skedde här de senaste veckorna att jag inte ens orkat ta min medicin vilket givit mig en stor fallgrop med starka fysiska biverkningar i form av svimningar och skakningar.
Det är inte lätt alls att dagligen behöva kämpa med det här. Varje dag är en kamp och allt för ofta styrs jag och mitt liv av onda tankar som jag inte själv kan kontrollera. Nätterna består av kraftiga mardrömmar som varje natt gör att jag vaknar genomsvettig och rädd för att somna på nytt. Varenda minut av dygnet är en kamp, vaken eller ej. Men jag kämpar på för allt jag är värd och en dag hoppas jag på att få känna mig som en vinnare. Vägen dit är lång och svår och hård, men inte omöjlig.
Pga detta valde jag att tatuera in ett semikolon vilket representerar psykisk ohälsa och egentligen betyder "jag kunde ha valt att avsluta meningen men fortsatte historian".
Så detta är jag. En väldigt förstörd tjej som ändå kämpar på för allt vad hon är värd.
Jag genomgick akut stressreaktion i höstas som på sikt förvärrades, trots mediciner. Nu har jag diagnosen PTSD och depression. Tack vare mina mediciner håller jag mig ändå på det torra mestadel av dygnet. Dock blev det så mycket som skedde här de senaste veckorna att jag inte ens orkat ta min medicin vilket givit mig en stor fallgrop med starka fysiska biverkningar i form av svimningar och skakningar.
Det är inte lätt alls att dagligen behöva kämpa med det här. Varje dag är en kamp och allt för ofta styrs jag och mitt liv av onda tankar som jag inte själv kan kontrollera. Nätterna består av kraftiga mardrömmar som varje natt gör att jag vaknar genomsvettig och rädd för att somna på nytt. Varenda minut av dygnet är en kamp, vaken eller ej. Men jag kämpar på för allt jag är värd och en dag hoppas jag på att få känna mig som en vinnare. Vägen dit är lång och svår och hård, men inte omöjlig.
Pga detta valde jag att tatuera in ett semikolon vilket representerar psykisk ohälsa och egentligen betyder "jag kunde ha valt att avsluta meningen men fortsatte historian".
Så detta är jag. En väldigt förstörd tjej som ändå kämpar på för allt vad hon är värd.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/521158669/
Visa toppen
Show footer