Friday 27 May 2016 photo 1/1
|
Något helt ofattbart skedde idag, och denna dag kommer nog alltid klassas som topp 5 av mina värsta dagar i livet.
Jag startar bilen och rundar husknuten, stanar till i korsningen och ser en buss på busshållplatsen med kö bakom och en bil som står på övergångstället. Plöstligt ser jag hur dörrarna flyger upp och hur folk börjar springa och vifta. Då ser jag att det ligger någon på trottoaren framför bilen. Rent instinktivt tänker jag "jag kan första hjälpen" så jag kör upp bilen på trottoaren, drar på varningsblinkers och springer fram samtidigt som jag tar av mig jackan. Jag lägger jackan på personen och ser då att det är min kompis. Min kompis som just blivit påkörd.
Jag håller huvudet kallt och får ingen panik utan jag säger "Linn! Hej, hör du mig?" och hon kollar upp och säger mitt namn. Jag frågar om hon har ont någonstans varpå hon svarar i benet och armarna. Hon försöker lyfta huvudet och jag ber henne ligga helt stilla även om det är obekvämt. Jag frågar om någon ringt ambulans varpå ingen gjort det, däremot har de sprungit in på vårdcentralen och hämtat läkare. Jag frågar Linn vart hennes mobil är så jag kan ringa hennes mamma. Jag tar ett steg tillbaka och låter läkarna komma fram samtidigt som jag ringer hennes mamma. Jag tar ett andetag och kollar hur det egentligen ser ut. Hennes ena sko ligger på vägen, hon på trottoaren, ena örhänget längre bort, bilen på övergångsstället och då får jag syn på hennes fot och ben.
Hennes mamma svarar och jag säger "Hej, det är Ebba, Linns kompis. Jag vill inte att du ska bli orolig nu men Linn har precis blivit påkörd. Hon är vid fullt medvetande och det jag kan se är att hon blöder i ansiktet och har en fraktur i underbenet. Ambulans är på väg."
Jag sitter ner och stryker Linn i pannan och pratar med henne fram tills dess att räddningstjänsten, polisen och ambulans helikoptern kommer. Jag pratar med polisen och räddningstjänsten och med Linns mamma i telefon. Det beslutas om att hon ska få åka vanlig ambulans in då hon inte behöver åka till Stockholm. Precis när de ska fixera benet och lägga henne på spineboard kommer hennes pappa. Jag åkte med bilen bakom ambulansen hela vägen in till sjukhuset och fick vara med i traumarummet. Beslut om en akutoperation fick tas, så vidare inte röntgen visade på något annat.
Jag fick ringa hennes bästa vänner och berätta vad som skett och de kom in till sjukhuset direkt. När jag skulle lämna Linn sa jag "Linn, jag kommer åka hem nu men du har din mamma och pappa här. Jag kommer tillbaka imorgon, okej?". Hon tog min hand och hulkade fram "Ebba, tack, tack. Jag kan inte tacka dig nog. Vad skulle jag gjort om inte du var där?". Jag fick be henne att lugna sig och andas. Sedan kom hennes familj fram och kramade om mig och alla tackade mig och sa att jag har gjort något heroiskt.
Väl utanför min bil när Linn's bästavänner kramar om mig och tackar mig så börjar jag gråta och jag gråter sedan i bilen hela vägen hem till mamma och pappa där jag får berätta om vad som skett.
Jag håller alla tummar och tår för att inget mer dyker upp nu och att allt är stabilt och bra. En olycka sker så fruktansvärt lätt och så fruktansvärt fort, det handlar om sekunder. Självklart springer jag fram vid en olycka och hjälper till, att det nu var min kompis.. ja, det blev extra tufft.. Egentigen tror jag att jag fortfarande inte ens har fattat då jag gick in i en jobbroll.
Annons
Mydreamlife
Sun 29 May 2016 10:06
Usch, hemskt det som hände, hoppas hon mår bättre snart!
Du är en mycket fin person Ebba, grymt jobbat!
Du är en mycket fin person Ebba, grymt jobbat!
Anonymous
Sat 28 May 2016 12:43
Hujedamig. Bra jobbat! Synd att hon blev påkörd från första början men det var bra att hon inte skadades värre eller nått än värre.
Hur mår hon idag?
Hur mår hon idag?
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/521335073/