October
Tuesday 2 October 2007 photo 1/2
|
'I played you a melody from the bottom of the sea. I drowned, and waited for you to find me.' HUVUDVäRK! Vi har lunchrast. Sitter i skolans bibliotek och funderar ut vad jag ska ta och hitta på. I öronen hör jag Tuo prata om musik och jag längtar så oerhört till den 4:e. Jag tar mig an intervjuen som jag så länge försökt lyssna igenom (är typ halvvägs igenom nu). Fördriva tiden.. jag lägger ner tankarna i tiden en stund. Jag minns så mycket av den tiden då allt verakde som om det aldrig skulle ta slut. Men vad vet man..? *POFF* och så sjönk allt tillbaka och allt det man inte räknat med visade sig på andra sidan. Tonåren slog som en knytnäve rakt i magen. Rött som blod.. Något finner sig från det som man inte visste något om. 'sånt händer ju inte mig... jag pratar ju fortfarande om nätterna med mina gosedjur.' Jag förstod inte.. Jag visste inte.. Jag trodde att jag var men jag fick veta att jag var inte. De visade mig det genom ord, slag, saliv, blickar och hånleenden. Jag visste ju inte vad man skulle göra. jag visste ju inte vad man skulle vara (jag vet inte vad jag ska vara..). När man är så lten och betydelselös i andras ögon men man på insidan måste vara stor, så växer inte tankarna somde ska. Allt korsades och allt krashades. Jag skulle jag bli omhändertagen. jag skulle ju få stöd när jag ramlade och slog mina knän så att de blev blåa som det saltiga havet. Jag skulle få låta mina tankar sväva fritt och inte ha bekymmer på mina små, solbrännda armar. Men det var jag som fick vara vuxen. jag fick hämta pallen från under köksbänen för att nå till plåstrerna på översta hylan i badrumsskåpet. Jag fick blåsa, jag fick bita ihop. Jag var fyra.. Att leva med någon annans sjukdom. Jag är så ledsen att jag blev trasig. Jag ville inte bli fel. jag ville göra er alla glada, nöjda. 'När du blir stor kommer alla killar slänga sig efter dig.' Saker blev inte som du tänkte, för mig. Du ville att jag skulle ses som snö på midsommarafton. Vackert, främmande.. Uppmärksammad. Förlåt att jag inte blev något. Du ville att jag skulle bli allt, men jag blev inget mer än trasig. Det enda kvar av dig är saknad.. Okej...jag får sluta tänka nu. Tuomas röst drar mig för långt bort..
Annons
Visa toppen
Show footer