October
Thursday 4 October 2007 photo 1/1
|
-Okej...ingen kommer orka läsa det här. Det gör folk aldrig. det är väl därför det heter BILDdagboken, eller hur?- Ner. ner, ner.. Hur jävla långt ner kan man komma? Jag spränger mitt huvud med musik. Försöker väcka sinnet, men inget öppnar ögonen. Jag ligger och frostar av mina ögonfransar från nattens kyla och gör mig redo för morgonens igenomträngliga ljus. Som midssommarsnö, sa du.. Snö på midssommarafton. Morgon ångest.. Jag vaknade; ''Det här blir min sista dag och jag lovar att inte sova bort den.'' När du kom satt jag med tom blick och stirrade in i sovrumsväggen. ''Vad ska jag ta mig till?'' Den svarade inte. ''Jag är bara så trött..'' (tystnad) Varför måste allt vara så osäkert, trasigt, efterblivet? Varför måste tystnaden skrika mig i öronen? Jag är ju bara så trött.. Hemligheter susar i öronen. Farliga hemligheter som viskats i nallebjörnens toviga öra. Hur skulle man kunna berätta? När man sitter i en stol i ett rum som ska ha utvecklats till 'hemtrevligt' och har en kvinna som leker med sina glasögon. Man sitter där, obekväm och undrar vad man egentligen har där att göra. Det tog två år för mig att berätta vissa saker för en av mina första psykologer. För att verkligen veta att hon brydde sig. Att jag inte bara var en del av hennes jobb. Drunkna i alvedom och zoloft. Migräntabbletterna skriker ''Ta mig!'' och sängens lakan känns stickiga. Längtan efter ruffsiga, utnötta lakan där persienner spelar sina ränder med solljus. Andades i dina drömmar. Spelade försiktigt förbi.. Du gick försiktigt genom mina drömmar. Räknade stegen mellan dig och mig (vad är vi?). Skjortans lätta tyg slinker mellan mina fingrar. Visst sa du att allt var frihet då? Att världen var våran att andas in. Piller som strålar ut dina ögon. Vaknar varje morgon med samma låt i huvudet. Rann som honung på kanten av sinnet. Hösthud. Jag lade mitt öra mot ditt bröst. Lyssna, det är tiden som slår där inne. Fladdrande som en fjäril. Spelar sitt eget trumsolo. Ett ansikte med tusen minnen. Öronen fulla av fjärilars vingslag. Jag gled bort från ditt hjärta. Alla tomrum i kroppen skulle fyllas med vingslag. Jag vet att jag saknade dig.. Min tröja var av himmel den dagen du bränndes. Mina små, tunna armar kunde inte gräppa mycket, men dina hade alltid hållit mitt huvud mellan sina fingrar. Piller, huvudvärks och stickningar i fingrarna. Svart av all insperationsångest. Idag ska jag inte sova alls..
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 15 Oct 2007 20:10
gud va fint du skriver :o :)
EttLitetPervo
Mon 15 Oct 2007 20:11
haha...jag trodde inte att någon skulle orka läsa det där :P men tack tack
cepitrups
Fri 5 Oct 2007 11:49
så fint skrivet! du bara så bra! du är betydande för alla, ingen kan säga något annat.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ettlitetpervo/102701266/
Visa toppen
Show footer