October
Thursday 7 February 2008 photo 1/1
|
Som sagt var jag på bup igår, vilket jag inte direkt hade sett fram emot. Jag vandrade upp mot den gråa byggnaden för att stiga in i ännu ett samtal. Jag kände inte för ett smatal denna dag och hade funderingar på att vända och gå hem, men jag hade då redan nått dörren och då var det ingen mening. När jag kom in satt Örjan i en stol i väntade på mig. Som vanligt frågade han om jag ville ha kaffe, och jag svarade som vanligt att jag inte dricker det. "Man måste ju börja någon gång." Han gick mot sitt arbetsrum för att hämta sin pappren som vanbligt och jag följde med till dörren och väntade. Bredvid hans kontor fanns en annan dörr där det stod "Varning för snäll och glad Kasper" och under var det en bild på en hund. "Är det en hund där inne", frågade jag honom när han kom ut ur dörren. "Vi kan väl kolla" sa han medans han låste upp och öppnade dörren. När den bara var några centimeter öppen stack en svart hundnos fram. Väl inne mötte vi en hoppande och ivrig svart hund som bar sin mattes tofflor i hunnen. "Versta snygga tricket" sa Örjan och lät mig komma in och klappa honom. Han såg nog hur jag sken upp när jag såg Kasper och frågade sen om jag ville gå på en promenad. Jag sa såklart ja och fick koppla honom och leda honom ut genom ytterdörren. Kasper hoppade och slickade mig i ansiktet och jag blev så himla glad. När Örjan fått på sig sina skor vandrade vi upp mot skogen och lät Kasper springa fritt. Han tumlade runt i snön och var s¨å glad att få komma ut och jag blev ännu gladare. Ingen av mina tidigare psykologer skulle någonsin ha gjort något sånt för mig. Vi spenderade resten av dne tänkta samtalstiden på promenad i skogen med Kasper, vilket var precis vad jag behövde inför soss mötet en timme senare. "Du kanske behöver en hund." sa örjan. Pappa började spöka igen. Jag kännde igen det där som alltid kommer när jag saknar, och jag hatar det. Vi såg ut som far och dotter.. När samtalet var slut satt vi de sista minuerna i hans arbetsrum och han visade mig lite vad han skrivit i sin journal om mig. Han önskade mig lycka till och jag tog ingången ut. Jag kollade aldrig, men jag tror han stod och kollade i fönstret efter mig när jag gick min väg ner mot stan..
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 16 Feb 2008 22:13
Men du, jag håller med Ingela! Och jag blev så glad när jag läste det här, för det var en sån fin berättelse och det glädjer mig att det var någonting som gjorde dig på bra humör! :)
Och kanske är det en hund du behöver när du känner dig ensammen? Om du inte har möjlighet att skaffa en så kan du ju ansöka om att få rasta hundar på helger eller så? :)
Och kanske är det en hund du behöver när du känner dig ensammen? Om du inte har möjlighet att skaffa en så kan du ju ansöka om att få rasta hundar på helger eller så? :)
EttLitetPervo
Sat 16 Feb 2008 22:14
min mama är allergisk så det blir lite prblematiskt. Men när jag flyttar hemifrån, då fan!
Anonymous
Wed 13 Feb 2008 17:06
Det här låter nästan som en vacker novell... Jag hoppas verkligen att du får ha Örjan sen också! Fråga för guds skull!!
EttLitetPervo
Wed 13 Feb 2008 17:07
jag får förmodligen det. Vi hade ett samtal Örjan, Anna och jag igår och han hade tydligen varit med på ett hörn fast jag inte vetatt om det. Han hade typ skött mina journaler och analyserat. Nu ska det byta plats så får jag ha Örjan förmodligen. De jobbar ganska olika I sätt och Anna tyckte att det kanske var bnar med lite omväxling. Jag gillar ju örjan så det fixar sig nog kanske..
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ettlitetpervo/164095941/
Visa toppen
Show footer