October
Thursday 19 March 2009 photo 1/1
|
Jag tillkännager:
Jag tror det är vår nu.
Jag kan i alla fall se vägarna igen, och vattnet skalar av sig isen. Man måste kisa med ögonen för man är inte vad vid ljuset.
Men det känns fel, trots att man har längtat.
Det känns obeboeligt.
Det känns inte tryggt, som det egentligen borde. Min kropp är förfallen och revolterande.
Jag lämnar bara spår som inte läker, och skapar en livsstil som inte bebotts.
Jag är kräsen, men om något inte känns rätt så borde man fösöka vända ryggen.
Jag är ett land utan livskraft.
Jag tillkännager:
Jag tror det är vår nu.
Jag kan i alla fall se vägarna igen, och vattnet skalar av sig isen. Man måste kisa med ögonen för man är inte vad vid ljuset.
Men det känns fel, trots att man har längtat.
Det känns obeboeligt.
Det känns inte tryggt, som det egentligen borde. Min kropp är förfallen och revolterande.
Jag lämnar bara spår som inte läker, och skapar en livsstil som inte bebotts.
Jag är kräsen, men om något inte känns rätt så borde man fösöka vända ryggen.
Jag är ett land utan livskraft.
Annons
Visa toppen
Show footer