Understundom erfar jag mycket obehagliga smärtor i innerörat.
Det känns hanterbart mellan varven, men tilltar i styrka med jämna mellanrum. Det kan gå en kvart utan att jag känner något alls, sedan accelererar smärtan och jag uppnår återigen toppen av min smärttröskel.

Det känns som om en mellanstadieklass övar hovslageri mot min trumhinna. Och det vet man ju, hur barn är. 

jag får skryta lite för jag har redan skällt ut mig innan

Du får skälla ut dig ordentligt igen!

<3

Man kan ha öronherpes också tydligen.
Då kan man bli förlamad i ansiktet, och då kan jag inte göra såhär: (jag gjorde en spexig grimas).

Fast jag tror inte det är det jag har. Inte öronmigrän heller.

Exotiskt :D

usch då, tur att det gick över då.

Mycket! Erotiken flödar!

Ja, den kommer säkert tillbaka, var inte orolig.

Finns säkert en film med den titeln, om inte så kan du sälja den.

Du är så optimistisk så jag får aids i hjärnan!

:( dina kondoleanser lättar min börda något. Eller om de är de starka värktabletterna som kickar in. I vilket fall är jag tacksam.

Det var nog tack vare mig! ^^

Det är ju förjävligt faktiskt. Men ditt gick över på ett par timmar?
Vad som är värst är ju att jag blir så jävla rädd att jag ska råka ut för samma skit som mamma... Hon hade ju ont i ett halvår, gick omkring på starka värktabletter och grät för att det gjorde så ont. Och jag ska ju alltid jaga upp mig...

Men om det är katarr eller inflammation så går den över av sig själv, eller så spricker trumhinnan och det gör helvetiskt ont i en sekund och sedan går det över helt. I vilket fall som helst så gör min läkarskräck att jag hellre väntar ut det och har konstant panik, hemma. :b

xD Ja jag l¨åg och ville dö i cirkus 24 timmar, men ajg tror inte att det är det. Vänta någon dag ja..men om det inte blir bättre lova att du går till läkaren.

Ja, jag ger det ett par dagar. Sitter med bomull inkört i örat nu för att se om det kommer var. Smärtan kan jag stå ut med, men skräcken gör att jag inte kan koncentrera mig på nånting. Jag är så mesig.

Hur går det för Johan förresten?

Det tycker jag inte. Jag gick ju till läkaren hela tiden!xP

Han åkte ner till Lund idag för att att böja med sin behanding men jag tror han är bra.

Nu har det i stort sett gått över... Fast man vågar ju inte hoppas! Är tacksam för varje smärtfri minut just nu känns det som :b

Håller tummarna för honom. :)